Bara en bråkdel av lärarna har bytt förtroendearbetstid mot högre lön. Ett misslyckande för arbetsgivaren, anser facket.
I 2010 års avtalsrörelse var en av de viktigaste frågorna för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att lärarnas förtroendearbetstid på tio timmar skulle halveras och att lärarna skulle vara 40 timmar i veckan i skolan i stället för 35. Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund vägrade gå med på detta.
I stället enades parterna om en kompromiss. Den innebär en möjlighet att teckna lokala avtal om skolutveckling och ändrade arbetstider. De lärare som gick med på ändrade arbetstider skulle belönas
med högre lön.
Men möjligheten att teckna lokala avtal om skolutveckling och ändrade arbetstider har inte blivit någon succé.
Lärarförbundet och SKL känner bara till runt 30 avtal, med tillsammans ett antal hundra lärare, som har tecknats under dessa nära två år. En del avtal handlar om hela kommuner, andra om skolor, några om enskilda arbetslag. Det är en alltså en försvinnande liten andel av landets lärare och av kommunerna som har nappat på de nya arbetstiderna.
— Det är ett misslyckande för arbetsgivarna. Inför avtalsrörelsen påstod SKL att det fanns ett stort behov av att ändra lärarnas arbetstider för att öka måluppfyllelsen i skolan. Men vi sade att det inte behövdes. Och det har ju visat sig vara sant, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.
SKL, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har marknadsfört den här möjligheten för de lokala parterna. De har besökt 150 kommuner och träffat 3 000 skolchefer, personalchefer, rektorer och lokala fackliga företrädare för att förklara de centrala parternas intentioner.
— Vi hade självklart hoppats att lite fler skulle pröva på det här. En del kommuner behöver bli mer aktiva när det gäller att utveckla elevernas resultat, säger Agneta Jöhnk, SKL:s chef för arbetsgivarpolitik.
Är det här ett misslyckande?
— Nej, man ska vara medveten om att skolutveckling inte är en quick-fix. Det kräver ett gediget arbete och tar lite tid. Det är också därför vi och lärarfacken har bestämt att den här konstruktionen ska gälla även under nästa avtalsperiod.
Både Lärarförbundet och SKL framhåller att många lokala parter nu har börjat diskutera skolutveckling med varandra.
— Det här är bara början på något nytt. Vi vet att det finns en vilja att utveckla skolan. Men att sedan verkligen göra något är en annan sak, konstaterar Agneta Jöhnk.
Hon och Mathias Åström ser tre förklaringar till att så få har tecknat avtal.
- Lärarna är inte intresserade av att byta ut förtroendearbetstid mot högre lön.
- Kommunerna anser att de inte har råd att betala lärarna högre lön.
- Alla reformer på skolans område just nu gör att både skolansvariga och lärare har fullt upp och inte orkar med ytterligare förändringar.
Halmstad är en av de kommuner som inte har tecknat något lokalt avtal.
– Vi har inte valt att prioritera detta. Vi har helt enkelt inte råd, säger Margaretha Perborg, chef för barn- och ungdomsförvaltningen.
Inte heller i Falun är några avtal på gång.
— Lärarna har varken tid, lust eller ork med några nya tankar, kommenterar Jan-Erik Kyrö, Lärarförbundets ordförande i Falun.