Läsambassadör Johan Unenge vill väcka elevers litteraturintresse
»Vilken otrolig slump att du hör av dig just nu! Jag sitter på tåget hem från ett skolbesök och funderade precis på att skriva en debattartikel till Lärarnas tidning.«
Johan Unenge är upprörd. Han berättar att han blir bemött som något katten släpat in när han anländer till skolan. Rektorn säger »Oj, var det i dag?« och lärarna har inte ens tid att närvara, de måste i väg på andra lektioner trots att skolan har haft ett halvår på sig att pricka in en lektionsfri timme inför författarbesöket.
— Och detta är långt ifrån unikt. Det är tvärtom ganska symtomatisk för skönlitteraturens ställning i den svenska skolan.
När vi ses två dagar senare i hans skrivarlya på Södermalm i Stockholm har han »hunnit räkna till tio några gånger«, som han säger, och vill nyansera bilden lite. Men bara lite.
— Med de senaste årens fokus på datorer och ny teknik i skolan har böcker blivit forntiden. Och vissa lärare vill inte uppfattas som omoderna.
I sitt tvååriga förordnande som läsambassadör för barn och unga är det Johan Unenges uppgift att företräda forntiden och hålla i den breda spade som ska gräva fram svenska elevers fossiliserade litteraturintresse. Och vem kan väl passa bättre till denna uppgift? Som barn till inte mindre än två serietecknare fick han en penna i stället för napp i spjälsängen, och vägen därefter var ganska utritad.
I 20-årsåldern träffade han Måns Gharton på en fest och de kom att bli ett långlivat radarpar, med succéer som böckerna om »Eva & Adam«, serien »Livet enligt Rosa« och fjolårets julkalender »Gyllene Knorren« för att nämna några.
För att vända trenden med allt mindre läsande bland skolelever menar Johan Unenge att lärarna själva måste vara läsande människor. Med drygt 1 000 skolbesök under 25 års tid i bagaget kan man nog utgå ifrån att han vet vad han talar om.
— Med den attityden som jag möter på vissa skolor demonstrerar man för eleverna att litteraturen inte är viktig. Man talar i stället om att köpa in var sin Macbook till eleverna på skolor som inte ens har fungerande toaletter!
Varför det är viktigt att läsa böcker är enligt Johan Unenge en fråga om såväl empati som om makt.
— Att läsa är som att torrsimma livet. Genom låtsasupplevelser lär sig barn att sätta sig in i andra människors situation och öka sin empatiska förmåga. Och ju fler ord du förstår desto större blir möjligheten att du kan säga det du vill, vilket ökar chanserna att du får som du vill. Läsning ger makt.
Johan Unenge betonar att han naturligtvis är medveten om att den nya tekniken ger möjlighet att få läsning och upplevelser genom andra medier. Men det är inte samma sak, menar han.
— Sitter du med en läsplatta så finns alltid Facebook precis runt hörnet. En inbunden bok, helt utan sladdar, inbjuder till koncentration. Att fokusera. Föräldrar berömmer gärna sina barn för att vara så duktiga på att göra många saker samtidigt. Men gör de något av det riktigt bra? Det är frågan.