Bara två av de senaste tio åren har lärarna fått mer än andra kommunanställda. Sju av åren halkade de efter. Det visar en genomgång som Lärarnas tidning har gjort.
De centrala avtalen har skiljt sig mycket lite åt mellan olika kommunala yrkesgrupper.
Lärarnas nedvärdering har främst ägt rum i den lokala lönebildningen ute i kommunerna.
— Kommunerna har inte satsat på lärarna i samma utsträckning som på andra grupper. Lärarna har också fått ta en stor del av finanskrisens konsekvenser, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.
Ingela Gardner Sundström (M), ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingsdelegation, har inget entydigt svar på varför just lärarna har halkat efter.
— Varje kommun gör sitt eget övervägande. Men på längre sikt kan det bli problem om en grupp medarbetare känner sig styvmoderligt behandlade, säger hon.
Vad kan ni göra åt det på central nivå?
— Vi tänker inte släppa på principen om lokal lönebildning. Däremot måste vi ha en dialog med kommunerna om konsekvenserna av att inte klara rekryteringen i framtiden. Den dialogen behöver inte handla om en procentsiffra utan lika gärna om karriärtjänster och ökad lönespridning.
Vissa lärargrupper har tappat mer än andra. Medan förskollärare/fritidspedagoger har stått sig väl har framför allt gymnasielärarna sjunkit i löneligan. Fortfarande tjänar gymnasielärarna ändå över 4 000 kronor mer än förskollärare/fritidspedagoger.