Baylan backar om friskolornas vinster

 

Det är plenifritt i riksdagen för att ledamöterna ska få tid att besöka sina valkretsar. Socialdemokraternas senaste skolminister och nygamle skolpolitiske talesperson Ibrahim Baylan har precis varit i sin — Västerbotten — och pratat överklaganden av betyg med lärare och rektorer i Umeå.

Nu sitter han mitt i en av de röda läder-sofforna i riksdagsfiket, under ett fönster med utsikt mot Stockholms ström, och säger att dagens Ibrahim Baylan är mycket mer erfaren och ödmjuk än den lokalpolitiker som blev skolminister 2004. Han lutar sig framåt och gestikulerar yvigt när han kommer i gång om allt det han tycker att svensk skola behöver respektive skulle klara sig utan.

Som skolminister tillsatte du en utredning, nu nedlagd, för att se hur möjligheten att driva friskola kunde begränsas till ägarformer som inte delar ut vinst. Var står du i dag?

— Jag har inte ändrat mig i själva problemformuleringen men är inte lika tvärsäker när det gäller lösningarna längre. Det har ju visat sig att det finns hur många kreativa sätt som helst att flå den här katten — via fastighetsbolag med samma ägare, räntesnurror med mera. Det mesta plockas inte ut som vinstutdelningar utan på andra sätt.

Men varför inte kräva ideellt drivna ägar-former, till exempel stiftelser? I andra länder får inte skattefinansierade skolor dela ut vinst. Varför är detta så svårt just i Sverige?

— Man hänvisar ofta till andra länder men de började inte så fritt som vi gjorde. Att det har blivit helt och hållet oreglerat här beror på att Miljöpartiet och de fyra borgerliga partierna under lång tid blockerade alla uppskärpningar i systemet.

Så nu har vi det här i knät, menar du?

— Det är precis det som är grejen. Därför tror jag att vägen framåt är det vi landade i på vår förra partikongress — att ställa sådana krav på bemanning och undervisningskvalitet att det inte finns mycket pengar kvar när de väl är uppfyllda. Vi har också föreslagit att man under en tid inte får sälja skolan.

Du har uppenbarligen inte partiet med dig. En undersökning i Lärarnas tidning i december visade att 85 procent av de socialdemokratiska distriktsordförandena vill skärpa lagstiftningen.

— Jag tror att det är ett uttryck för den upprördhet man känner när man ser hur skattepengar prånglas ut på ett obehagligt sätt i vissa verksamheter. Problemet är att det drar med sig även de seriösa aktörerna. Riksdagen skulle säkert tekniskt sett kunna stifta en lag som förbjuder utdelningar men jag tror inte att det löser problemet.

Så det blir den stackars Skolinspektionen som ska ha örnkoll också på hur kvalitet och vinster korresponderar? Kommer det att fungera?

— Stackars och stackars, de har fått ganska mycket muskler.

Vad tycker du om Jan Björklund och hans politik?

— Jan Björklund är lätt att ha att göra med och ska ha credit för sitt engagemang för skolan. Han har förmågan att se problemen och har gjort en del bra saker, till exempel uppföljningarna av kunskapsresultaten. Men många av hans lösningar är väldigt gammaldags och har redan mönstrats ut en gång.

Som vadå?

— Till exempel att det bästa sättet att få fler att gå igenom gymnasieskolan är att ta bort kravet på att yrkesprogrammen ska ge allmän högskolebehörighet. Nu verkar han dessutom helt ha gett upp om sin egen gymnasiereform när han vill införa kortare utbildningar och sänka kraven på teoretiska kunskaper ännu mer.

Men Björklund har ju rätt i att många unga hoppar av gymnasiet.

— I allra högsta grad. Men det är som Svenskt Näringsliv och nästan alla som har någon kontakt med verkligheten säger: Det finns väldigt få yrken i dag där du inte behöver kunna läsa, skriva, räkna och tala engelska ordentligt. Detta kommer inte att göra ungdomarna anställningsbara. Du lurar bara in dem i en återvändsgränd.

Så vad ska man göra?

— Det är bättre att anpassa de teoretiska ämnena på yrkesutbildningarna genom att färga in dem på karaktärsämnen.

Du vill att skolan ska bidra till sociala resor. En sådan som du har gjort?

— Ja. Jag är näst intill 100 procent övertygad om att jag inte hade suttit här i dag om jag hade hamnat i ett skolsystem som tvingade mig att välja tidigt. Antagligen hade jag varit 800—900 meter härifrån uppe på restaurangen på Åhléns city och stekt hamburgare. Det gjorde jag en tid efter skolan.

— Nu bygger man in återvändsgränder och tror felaktigt att resultaten ska bli bättre. För den som kommer från hem utan studietradition och redan i fyran-femman blir tvingad att göra val som avgör framtiden, är sannolikheten stor att det blir den enklare vägen.

Menar du språkvalet inför årskurs sex? Är det inte bra att fler läser mer språk?

— Jo, men hur stor betydelse ska det ha vid antagningen till högskolan? I dag byggs det in i meritvärderingssystemet och då närmar vi oss det tyska systemet med skolval i fjärde årskursen. Helt plötsligt hamnar vi i ett skolsystem där mammas och pappas utbildningsnivå eller sociala ställning avgör hur det går.

Nu är det 2,5 år kvar till nästa val. Finns det en rödgrön skolpolitik?

— Det behöver inte finnas en sådan. Däremot gör vi gemensam sak i många frågor. Och det är glädjande att Miljöpartiet nu närmar sig vår hållning alltmer, inte minst i frågan om friskolornas vinster.

River ni upp några av regeringens reformer om ni vinner nästa val?

— Självklart finns det sådant som vi har väldigt svårt att se i ett modernt samhälle. Gymnasieskolans uppdelning är en sådan sak, sorteringen i de yngre åldrarna en annan. Och jag vill definitivt ta bort allt vad vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng heter, för det är också en form av sortering att hålla barn från förskolan. Vi vet ju att den ger bättre förutsättningar att klara av grundskolan.

— Men jag ser inte för mig att en ny regering ska genomdriva nya betygssystem eller nya skollagar. Det vore ansvarslöst.