Hammerstaskolan når goda resultat trots svåra förutsättningar. En viktig orsak är extraresurserna från Botkyrka kommun.
En av låtarna på Botkyrka-gruppen The Latin Kings debutalbum heter »Salsakungen«. Vilket soundtrack kunde väl passa bättre här i norra Botkyrka, längst ut på den röda linjen i Stockholms tunnelbanenät, i en skola som skulle kunna benämnas kungen av Salsa?
På Hammerstaskolan har över 80 procent av eleverna ett annat modersmål än svenska, samtidigt som man resultatmässigt presterar över rikssnittet år efter år. Detta gör att skolan får ett mycket högt Salsavärde, det vill säga att man presterar högt över vad som är förväntat enligt Skolverkets definitioner.
Enligt rektor Martin de Ron är detta till stor del ett resultat av kommunens resursfördelningsmodell, som gör att hela 25 procent av skolans budget består av tilläggsresurser på grund av elevernas socioekonomiska bakgrund. I praktiken innebär detta att skolorna i norra Botkyrka får mer resurser på bekostnad av skolorna i den södra delen av kommunen, som har en lägre andel invandrare och högre utbildningsnivå.
— Självklart skulle det vara en kännbar minskning om vi inte fick dessa extraresurser. Vi skulle inte kunna ha lika många pedagoger som nu, och klasserna skulle dessutom bli större. Detta skulle i sin tur leda till sämre måluppfyllelse, säger Martin de Ron.
Botkyrka tillämpar just Salsavärdet när de fördelar resurserna, något som han menar är fullt rimligt. Men han vill också höja ett varningens finger för detta system.
— Man måste vara vaksam på att inte börja förklara enskilda elevers skolprestationer med föräldrarnas bakgrund och utbildningsnivå. Tvärtom är det extra viktigt att ha höga förväntningar på just dessa elever.
Högstadieläraren Gunilla Norberg anser att just de höga förväntningarna bidrar till skolans goda resultat.
— De har gjort att de flesta eleverna här verkligen vill lyckas. Det är fint att vara pluggis i vår skola.
Och detta är inte minst lärarnas förtjänst, som tydligt visar att de vill jobba med just dessa elever, enligt specialläraren Birgitta Hellström.
— En stor fördel är också att vi har ett eget arbetslag av specialpedagoger, som själva håller koll på och fördelar resurserna där de behövs mest, och inte till dem som skriker högst.
Rektor Martin de Ron instämmer men vill också betona att hela lärarkåren är inblandad i detta synsätt.
— Utmaningarna i ett område som norra Botkyrka är inte nödvändigtvis av special-pedagogisk karaktär, utan finns också i den ordinarie verksamheten.
Även om både lärare och skolledning vill lyfta fram det pedagogiska arbetets betydelse, så är alla överens om att kommunens ekonomiska fördelningsmodell har en avgörande betydelse för måluppfyllelsen.
— Självklart presterar man bättre i en klass med 25 elever än med 30. Det är stor skillnad. Så behoven måste styra, men frågan är vilka behov, säger specialpedagogen Gunilla Olsson.
Det får Birgitta Hellström att reflektera över om det skulle gå att ta fram ett bättre system för resursfördelning än endast socioekonomiska faktorer.
— Exempelvis så tror jag att elevens läsförståelse säger mer om behoven än om föräldrarna gått ut grundskolan eller inte. Så en modell som tar hänsyn till språkets betydelse vore kanske ännu bättre.