Lärare som vågar vara tysta får bättre svar, menar professor Eva Alerby.
Eva Alerby sjunker ner i en läderfåtölj i hotellets lobby. Hon är på tillfälligt besök i huvudstaden och har hittat en lucka för en intervju mellan två uppdrag. Just när hon ska börja berätta om varför tystnaden är så spännande att hon skrivit en bok om den, drar en slagborr i gång bakom receptionen.
Men höga decibeltal är inte något som stör pedagogikprofessorn från Luleå, eller som hon är särskilt intresserad av för den delen. Det finns andra aspekter av tystnad som hon är betydligt mer nyfiken på, särskilt om man kopplar dem till ämnet pedagogik och det som händer i skolan.
— Vad är det som sägs i det som inte sägs? En tyst elev kan säga en hel del, frågan är bara om vi uppfattar det, säger hon.
Modet att lämna plats för tystnaden i samtalet, eller de tysta mellanrummen som Eva Alerby kallar dem, är något som har stor relevans i klassrummet. Det finns studier som visar att lärare har svårt att klara av mer än ungefär en sekunds tystnad innan de själva svarar på sin fråga eller fyller på med ytterligare frågor. Men när lärarna var tysta lite längre, upp emot tre sekunder, så hände det något med elevernas svar. De blev både längre och mer argumenterande.
Att tillåta fler tysta mellanrum kan också vara ett sätt att släppa fram de elever som normalt inte tar plats i klassrummet, menar Eva Alerby. De får lättare att uttrycka sig och komma med svar.
— När jag föreläser har jag ibland haft som strategi att försöka vara tyst lite längre stunder, uppåt en halv minut, för att locka fram frågor och tankar. Men det är svårt, det går nästan inte. När jag pratade om boken på bokmässan klarade jag fyra sekunder och då kom det ju en fråga till slut!
Slagborrens envisa hackande har ersatts av lobbymusik och Eva Alerby nämner ytterligare en aspekt av tystnad som är relevant för skolan — kopplingen mellan tystnad och makt, inte minst i mobbningssituationer. Man kan bli tystad för sina åsikter eller sitt sätt att vara. Men man kan också utöva makt genom att vara tyst, genom att ignorera.
— Maktaspekten handlar inte bara om relationen mellan eleverna. Läraren har makten att fördela ordet i klassrummet och fördelar därmed också tystnaden — du får inte frågan, du får vara tyst.
Begreppet tystnadär något som Eva Alerby har återvänt till flera gånger under sina år som forskare. Men hon är inte ute efter att definiera vad tystnad är. Hon kommer inte heller med några recept eller konkreta övningar att använda i klassrummet. Förhoppningen är i stället att lärare och andra som är intresserade av pedagogik ska börja fundera på tystnaden och hur den påverkar oss.
Hon tycker att skolan har en paradoxal inställning till tystnad. Å ena sidan är en lugn och tyst studiemiljö något som många eftersträvar. Å andra sidan förväntas eleverna vara aktiva och delta i diskussioner.
— Men vad händer om man inte deltar i diskussionerna — är det accepterat att vara tyst eller är det så att den verbala kompetensen värderas högre?