Skolor bör åläggas att redovisa exempelvis lärartäthet, marknadsföringspengar och vinstuttag, skriver Eric Cardelús.
Valfrihet kräver att medborgarna får ökad insyn i skolans ägardirektiv, verksamhet och kostnader. Därför vill jag lyfta fram förslaget att det inom skolan skapas en uppförandekod som alla seriösa skolaktörer förbinder sig att följa.
På senaste tiden har skolans effektivitet hamnat i fokus. Sverige satsar stort på skolutbildning. Trots det syns starkt fallande skolresultat, enligt Pisa-studier och Skolverket.
Landets grundskoleelever rasar i internationella jämförelser och hela 12 procent missar i dag gymnasiebehörighet. Detta visar tyvärr att stora satsningar inte alltid ger goda resultat.
Nyligen har ett annat problem framträtt inom svensk skola, nämligen vinstuttag av skattefinansierade medel som görs av riskkapitalbolag knutna till friskolor.
Enligt upplägget slussas vinsterna vidare till skatteparadis, för att undkomma svensk beskattning, vilket skapar hål i skolans och skattebetalarnas plånböcker.
Ibland förekommer också kortsiktigt ägande där marknadsvärdet drivs upp och skolor snabbt säljs vidare med stor vinst. Detta gynnar visserligen säljaren men sällan skolan, lärarna och eleverna. Naturligtvis borde detta stoppas, för skolor kräver långsiktig utveckling och engagemang, inte kortsiktigt köp-och-sälj — ett faktum som nu även uppmärksammats av utbildningsminister Jan Björklund.
En annan brist är de skenande marknadsföringskostnaderna som är en följd av det fria skolvalet.
En granskning av SVT:s Aktuellt (31/1) visar att svenska skolor i snitt satsar 250 000 kronor årligen på marknadsföring — pengar som visserligen gläder reklambyråer men sällan skolan. Och slöseriet blir ännu värre av att skolornas marknadsföringskostnader har ökat niofalt från år 2000 fram till nu.
Allt sammantaget — höga marknadsföringskostnader, orimliga vinstuttag och kortsiktigt köp-och-sälj av skolor — hotar valfriheten och sänker förtroendet för skolan. Valfrihet är i grunden positivt men dess negativa följder måste regleras. I väntan på politikernas agerande behöver vi dock själva göra något.
Ett förslag är att det i skolan skapas en uppförandekod, ett knippe tydliga förhållningsregler som alla seriösa skolaktörer förbinder sig att följa, ett system med motsvarigheter i övriga samhället.
Enligt en sådan uppförandekod kan alla skolor — kommunala och fristående — förbinda sig att i sin information inför skolvalet upplysa om vinstuttag, lärartäthet, marknadsföringskostnader, behörighet bland lärare, med mera. Kort sagt: visa skolans reella prioriteringar, utan fint marknadsföringsprat. Därmed kan elever och föräldrar — i högre grad än nu — påverka vilken sorts skolverksamhet de är beredda att välja och stödja.
I en komplex och viktig organisation som skolan krävs tydliga spelregler, speciellt i dagens snabbföränderliga värld. En uppförandekod kan öka förtroendet för skolsystemet, hejda resursläckaget och frigöra resurser till lärande.
Med en uppförandekod förbättras också valfrihetssystemet och fokus flyttas från en debatt om friskolors existens till mer fruktbara diskussioner om hur vi förbättrar skolan.
Med en uppförandekod kan vi ta ett betydelsefullt steg mot den skola i världsklass som så starkt behövs i det globaliserade kunskapssamhället.