Inför en läsa-skriva-räkna-garanti för lågstadiet, föreslår Miljöpartiet, som därmed tar upp ett folkpartistiskt vallöfte från 2005.

Miljöpartiet vill ge lärare mer makt att ordinera stödundervisning. En insats som kräver en ändring i skollagen.

— Garantin som kom 2005 blev en satsning där det var upp till kommunerna att behandla den på valfritt sätt, säger Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet.

Läsa-skriva-räkna-garantin ska bland annat ge elever i årskurs 1–3 rätt att prioritera svenska och matematik, rätt till extraundervisning, tekniska hjälpmedel och läxhjälp.

Enligt FP-ledaren Jan Björklund är detta redan genomfört i 2011 års skollag. Han talar om en garanti att få stöd och hjälp när man inte når målen i skolan, till exempel möjlighet till extraundervisning.

— Det är att slå in öppna dörrar, säger han om MP:s utspel.

Men Gustav Fridolin säger att lärarens rätt att ordinera extrastöd för eleven är väldigt svag.

— Det här är insatser som är bra samhällsekonomiska, men de måste sättas in i tid.

Lärarnas Riksförbund håller med om att lärarna måste ha rätten att ordinera mer specialundervisning utifrån elevens behov.

"För att det ens skall vara möjligt måste staten ge lärarna det mandatet och även garantera resurser. Men i en skola som är kommunal, med kommunernas skiftande ekonomi som styrande, kommer en ordinationsrätt bara att bli en pappersprodukt", skriver ordförande Metta Fjelkner i en kommentar.

Miljöpartiet vill att garantin ska kopplas till statliga sanktioner mot kommuner som inte ger elever det stöd de behöver.

Eva-Lis Sirén, förbundsordförande för Lärarförbundet, säger att det nu finns förutsättningar för att fler partier kan enas i skolfrågan och sätta in insatser tidigt.

— Det jag däremot saknar är att de inte har redovisat hur mycket pengar de är beredda att satsa. Garantier av den här typen kostar.

Folkpartiet vill att alla barn ska ha rätt att gå i förskolan 30 timmar i veckan. Partiet vill också ha fler förskollärare och ändra i förskolans läroplan för att stärka lärandets roll. — Man borde i alla fall kunna börja med läsandets grunder, säger FP-ledaren och utbildningsministern Jan Björklund.

Alla barn ska ha rätt att gå i förskolan, tycker Folkpartiet.
— Det är konstigt att barn till arbetslösa inte har rätt till det, säger FP-ledaren Jan Björklund.

Fortfarande ses förskola som barnpassning för dem som jobbar, trots att den i praktiken mer och mer blir en förberedelse för skolan.

— I grunden är det barn till dem som jobbar som har rätt till förskola i dag. Men det är kanske framför allt barn som växer upp i ett utanförskap som skulle ha glädje i sin utveckling att gå där, säger Björklund.

Förslaget om rätt till förskola 30 timmar i veckan finns med i det nya partiprogrammet som snart ska presenteras. Förslaget gäller alla barn mellan ett och sex år.

FP vill också förändra läroplanen för förskolan, så att lärandet får en starkare roll.
— Barn i den här åldern vill börja lära sig siffror och bokstäver. De är nyfikna och vill lära sig mer, det borde vi utnyttja mer, säger Björklund

— Man borde i alla fall kunna börja med läsandets grunder.

Med fler barn och större krav på pedagogiskt innehåll måste det också till fler förskollärare. Hela paketet beräknas kosta två tre miljarder kronor per år när det är fullt genomfört.

Jan Björklund tror inte att det är möjligt att få med förslaget redan i höstens budgetproposition, däremot under nästa mandatperiod, om Alliansregeringen vinner valet.

Björklund passade på att presentera förskoleförslaget inför flera hundra partivänner på partiets riksmöte i Västerås. Där ska folkpartisterna i helgen ladda batterierna och vässa sina argument inför valrörelsen nästa år.

Den senaste tiden har partiet fått se hur allt fler allianskollegor och oppositionspartier försöker sno åt sig initiativet i partiets hjärtefråga — skolan.

Senaste exemplet är Miljöpartiet, som samtidigt som Björklund talade i Västerås hade pressträff om läsa-skriva-räkna-garantin, ett gammalt FP-förslag.

Men Björklund har inget emot att konkurrensen hårdnar på skolområdet.

— Jag tycker att det är bra att många partier ägnar sig åt skolfrågor. Det är vår viktigaste samhällsfråga, säger han.

Skolor får kritik för att eleverna får för få lektioner. Nu vill utbildningsminister Jan Björklund återinföra timplanen på gymnasiet. — Det är oansvarigt av kommuner och friskolor att dra ned på lektionerna, säger Björklund (FP).

Jan Björklund vill ha tuffare regler och har tidigare föreslagit att grundskolans timplan ska stadieindelas. Nu vill han även införa striktare regler för gymnasiet.

— Jag vill att det ska återinföras en robust timplan i stället för den flummiga poängplan som infördes på 1990-talet, säger han.

I dag finns inga krav på hur många lektioner en gymnasieelev ska ha. Den mer flexibla poängplanen har, enligt Björklund, blivit ett sätt att dra ned på lektioner för att spara pengar.

Orsaken till utspeletär att mer än 6 procent av alla grundskolor varje år kritiseras av Skolinspektionen för att eleverna får för lite undervisningstid. Gymnasierna är ännu sämre, skriver Sydsvenskan.

Om även gymnasieskolan får en timplan kan Skolinspektionen använda sanktioner, till exempel vite.

— Jag vill ha sanktioner och det blir det med automatik om man inför en riktig timplan, säger Björklund.

Än så länge har han inte stöd för nya regler av andra partier, men hoppas att en rapport han har beställt från Skolverket ska ge argument svart på vitt. Rapporten ska vara klar i slutet av mars.

Moderaterna går på Folkpartiets linje och vill införa timplaner igen, enligt TV4 Nyheterna.

Moderaterna (M) har tillsammans med Lärarnas Riksförbund enats om tre nya förslag för skolpolitiken, rapporterar TV 4 Nyheterna.

Förslagen innebär bland annat att Moderaterna gör en vändning i fråga om stadiebaserade timplaner, att det bestäms i förväg hur många timmar ett ämne ska läsas på olika stadier. M går därmed på Folkpartiets linje.

— Det har varit lite anarki faktiskt. Vi har inte tillräckligt bra styrning. Jag tycker det är viktigt att se till att vi får mer undervisningstid, säger Moderaternas skolpolitiske talesperson Tomas Tobé till TV 4.

En undersökning i grundskolans matematikämne som Lärarnas Riksförbund gjort visade att undervisningstiden varierade mycket. Ett exempel visade att en elev i årskurs 8 kunde få allt från 71 till 125 timmars undervisning i matematik beroende på skola och kommun.

– Vi vill säkra en hög garanterad lägsta nivå av undervisningen. Alla elever ska ha den undervisning de har rätt till. Inga kommuner eller friskolor ska längre kunna komma undan, säger Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund i ett uttalande.

M och Lärarnas Riksförbund vill också se minskad administration för lärare och mer lektionstid.

Skolinspektionen riktar kritik mot lärlingsutbildningen för vuxna. Framför allt finns det brister i den arbetsplatsförlagda delen som omfattar hela 70 procent av utbildningen.

Lärlingsutbildningen infördes för ett och ett halvt år sedan och omfattar 1.300 platser inom komvux. Syftet är att ge eleverna både grundläggande yrkesutbildning och ökad arbetslivserfarenhet.

Det är i samordningen mellan arbetsplatsen och kommunen som det brister i både planering och uppföljning, anser Skolinspektionen. Till exempel händer det att betyg sätts utan att skolan samrått med handledaren på arbetsplatsen och att det saknas formella avtal mellan parterna trots att detta är ett krav.

Hur har det kunnat bli såhär? Om man jämför med Tyskland och Danmark har arbetslivet och företagen där haft ett betydligt större ansvar för yrkesutbildningarna, berättar Annette Johnsson, projektledare på Skolinspektionen.

— Här i Sverige har vi valt att inordna yrkesutbildningarna inom det formella skolväsendet och man är inte van från skolans sida att samarbeta med arbetslivet. Vi har sett att skolorna inte vågar ställa krav på arbetsplatserna. Man är så glad att ha fått platser för eleverna, så det blir svårt att sedan komma med krav.

Det förvånade Annette Johnsson att ingen av de sexton kommunerna som granskats har skrivit ett utbildningskontrakt som innehåller vilka moment som ska göras på arbetsplatsen. Eleverna kompetens och erfarenhet har sällan varit utgångspunkt för hur utbildningen har lagts upp. De flesta elever är dock väldigt nöjda med sin utbildning, påpekar hon.

Lärare är en särskilt utsatt grupp när det gäller utmattningssyndrom, ett tillstånd som utlöses av långvarig, ofta jobbrelaterad, stress. Genom att uppmärksamma tidiga signaler kan långvarig sjukskrivning undvikas. Därför har forskare tagit fram KEDS – ett enkelt test som visar vilka som befinner sig i riskzonen.

KEDS står för Karolinska Exhaustion Disorder Scale och är framtaget av forskare vid Karolinska Institutet.
Professor Åke Nyström har forskat om utmattningssyndrom i 12 år och är en av dem som varit med och tagit fram KEDS.

– Tidigare drog man alla som sökte till primärvården för psykisk ohälsa över en kam. Personer med ångest, depression och stressyndrom fick alla samma behandling, nämligen KBT-terapi och/eller antidepressiva mediciner. Men det fungerar inte på stressrelaterad ohälsa, säger han.

Enligt honom utgör stressyndrom hälften av alla fall av psykisk ohälsa inom primärvården. För att kunna ställa rätt diagnos utvecklade Åke Nyström och hans kollegor KEDS, ett formulär med nio frågor om till exempel sömn och minne.

Testet är vetenskapligt utvärderat, men användningen befinner sig fortfarande i sin linda.

– Förhoppningen är att alla som söker sig till företagshälsovården eller vårdcentralen på grund av psykisk ohälsa ska få göra testet, säger han.

Eftersom utmattningssyndrom tar så lång tid att läka är preventiva åtgärder viktiga. Och där är KEDS ett viktigt redskap eftersom det inte bara talar om vilka som lider av utmattningssyndrom utan också vilka som befinner sig i riskzonen för att drabbas.

Lotta arbetar som lärare på en grundskola i södra Sverige. För snart ett år sedan blev hon sjukskriven för utmattningssyndrom. Ändå skulle hon ordna vikarier och skriva omdömen. Här är hennes berättelse.

"En dag förra våren satte jag mig ner och började grina för att kopierings­maskinen var trasig. Jag hade mått dåligt ett tag men plötsligt brakade allting.

Dagen efter var jag tillbaka i skolan och berättade att jag var sjuk och tänkte gå hem igen. Men först ville jag skriva en översiktlig planering och lägga fram böcker åt den eventuelle vikarien. Jag blev ordentligt ifrågasatt för att jag inte också ordnade en vikarie åt mig.

Jag var hemma en vecka först och blev sedan sjukskriven drygt en månad av läkare. Jag hade flera klassiska symtom på stress med klåda över hela kroppen och förlorad mens. Jag kunde inte sova, inget var roligt längre och jag grät för ingenting.

Ändå förväntades jag vara nåbar hela tiden och kontaktades ständigt av både skolan och föräldrar. Jag blev ombedd att skriva omdömen, men det vägrade jag. Till slut sa jag ifrån på skarpen till skolan att de skulle sluta ringa och först då kunde jag koppla av. Även om de gick med på det var det uppenbart att det inte var vad de vill höra.

Jag hade ändå tur och mådde efter en månad så bra att jag kunde börja jobba igen. Men då skulle jag inte bara undervisa som vanligt, jag var också tvungen att ta tag i allt jobb som blivit liggande under sjuskrivningen.

Jag hade en tjock bunt med orättade prov som väntade och skulle också hålla i utvecklingssamtal som inte blivit av. Det var oerhört stressande att tänka på men tack vare företagshälsans förslag slapp jag undervisa den första tiden och kunde komma i kapp. Men den lösningen sågs inte med så blida ögon av skolledningen.

Nu när jag är tillbaka har inget förändrats, det finns fortfarande ingen beredskap alls för att ta hand om frånvaro. Det borde finnas vikarier som får logga in i datasystemet, skriva in närvaro, skriva omdömen och sätta betyg. Men så funkar det tyvärr inte. Det här är en organisationsfråga som rektorn borde ha ansvar för.

Jag är hemma med sjuka barn ibland och då händer samma sak. Jag skulle tro att jag då arbetar på 20 procent. En gång när jag vabbade blev jag ombedd att skriva omdömen. Jag ansåg att jag inte skulle få löneavdrag för den tiden, och det var mycket om och men innan jag fick igenom det.

Vi lärare är så lojala, men jag undrar mot vem. Vi tror att vi är lojala mot eleverna och kollegerna men egentligen är det mot den kommunala ekonomin. Eller inte ens det eftersom det i längden blir dyrare för kommunen med lärare som är långtidssjukskrivna. När man märker att alla andra jobbar när de är sjukskrivna eller vabbar blir det svårt att vara kärringen mot strömmen, man får kritik om man säger ifrån.

Jag har ändå blivit bättre på att säga nej, och helt enkelt låta det gå åt skogen om det krävs. Tyvärr har jag skalat bort så mycket i min undervisning att jag inte längre kan stå för den. Det känns hemskt, men jag har gjort det för att överleva.

De senaste åren har det blivit mycket värre med all dokumentation och administration. Nu vet jag inte om jag ska fortsätta som lärare. Jag älskar att undervisa men om man inte får bättre förutsättningar är det inte värt det.

Lotta heter egentligen något annat.

Helena är sjukskriven för utmattningsdepression. Trots att hon i början knappt kunde tänka klart lade rektorn på henne flera arbetsuppgifter. — Känslan av att vara jagad finns där hela tiden, säger hon.

Helena, som egentligen heter något annat, hade förstått länge att hon egentligen inte orkade med sin arbetsbörda, men först efter att ha gråtit på vägen till och från jobbet under en hel vecka stannade hon hemma och gick till läkaren.

— Jag mådde riktigt dåligt och kände mig helt förstörd, berättar hon.

Allt hon ville var att stänga av jobbet, men det var inte så lätt. Rektorn hörde av sig flera gånger och ville bland annat att Helena skulle ta fram sin dokumentation inför betygsättningen.

Någon sådan fanns inte eftersom det var en av de arbetsuppgifter Helena inte hade mäktat med och bett om hjälp med innan hon blev sjukskriven.

— Jag svarade att jag mådde dåligt av att tänka på jobbet. Det hjälpte inte eftersom rektorn ändå ville ha ett möte om betygen.

Helena har känt sig som en börda för sina kolleger som har fått ta hand om hennes mentorselever och utvecklingssamtal under sjukskrivningen.

— Jag vill inte känna mig så personligt ansvarig för allt som händer i skolan. Allt ska inte behöva hänga på mig, säger hon.

Helena har inte räknat efter hur mycket hon har arbetat när hon har varit sjuk tidigare eller hemma för vård av barn, men det är en hel del. Att hon skulle få vanlig lön för detta arbete har inte varit aktuellt.

— Nej, så är det bara. Man får höra att det får man räkna in i förtroendearbetstiden. Det finns alltid lite extra tid att klämma in där. Vi lärare kan aldrig säga nej.

En anställd som har blivit ­diagnosticerad och konstaterad sjuk av stress mår i regel bäst av att helt avbryta sitt arbete på en gång. — Det finns ett starkt samband mellan att släppa arbetet helt och hur snabbt återhämtningen kan ske, säger beteendevetaren Per Larsson på företagshälsan Previa.

Kroppen anpassar sig till ett liv under ständig stress. Det gör att det ofta redan har gått för långt när personen och dennes omgivning inser att det är dags att varva ner.

— Det sunda förnuftet säger att man då ska säga nej till att arbeta. Men att vara överengagerad och ha svårt att avgränsa sig är ofta en del av problemet. Någon utifrån måste bromsa och det är en av våra uppgifter, säger Per Larsson.

I undantagsfall kan stressen av att inte få göra klart arbetsuppgifter förvärra situationen, och då kan en inledande sjukskrivning på deltid vara ett alternativ. Den sjukskrivne, arbetsgivaren och företagshälsan kommer överens om en plan för att slutföra det arbetet. Den planen ska vara helt på den sjukskrivnes villkor.

Lärare och anställda inom exempelvis vårdyrken har särskilt svårt att släppa arbetet trots att det vore det bästa för dem.

— Man känner att man sviker dem man har engagerat sig i. Det kan ta månader innan man inser att man först måste ta hand om sig själv för att kunna ta hand om andra på ett bra sätt, säger Per Larsson.

Allt fler lärare hör av sig till Lärarförbundet om att de tvingas arbeta när de är sjukskrivna eller hemma för vård av barn. — Vi började få samtal om detta för något år sedan. Vi vet inte hur vanligt det har varit tidigare, men det är i alla fall först nu som lärare reagerar på det och kontaktar oss, säger Eva Engblom, ombudsman på Lärarförbundet.

Eva Engblom ser flera bidragande faktorer som pressar lärarna till att arbeta när de inte borde.

— En orsak är frånvaron av en chef som kan fatta beslut. Lärarna blir lämnade till att lösa alltför mycket själva eller inom arbetslaget. Om en lärare är borta ökar belastningen på de som är närvarande, säger hon.

Med mer samarbete mellan lärarna skulle de bli mindre utsatta, men till det krävs ofta mer resurser, enligt Eva Engblom. De senaste årens nedskärningar och ökade administrativa börda ger minskat utrymme till att förbättra organisationen.

Försäkringskassans hårdare krav på anställdas arbetsförmåga kan ha lett till att också arbetsgivarna ställer högre krav.

— Men det är läkare som sjukskriver och Försäkringskassan som beviljar sjukpenning. Arbetsgivaren måste respektera de besluten, säger Eva Engblom.

Även den sjukskrivne har ett eget ansvar att avhålla sig från arbete. Inte bara för hälsans skull utan också därför att Försäkringskassan kan dra in sjukpenningen. Men att säga nej kan vara svårt.

— Sjukskrivning på grund av stress ses inte alltid med blida ögon på arbetsplatsen.

Ingela Gardner Sundström (M)är politiker med ansvar för övergripande arbetsgivarfrågor inom Sveriges Kommuner och Landsting. Hon anser att man inte bör be den som är helt sjukskriven att utföra arbetsuppgifter.

— Jag har inte hört talas om något liknande. Det kan hänga ihop med en samhällsutveckling där arbete och fritid flyter samman, och där allt fler utför lite arbete även när de är sjuka eller vabbar. Det kan skapa förväntningar på att man också måste arbeta när man är sjuk. Jag är orolig över den utvecklingen, säger hon.

Lärarnas inflytande över sina arbetsuppgifter har minskat radikalt de senaste 20 åren. Det visar Eva Bejerots hittills opublicerade forskning, där bland annat 3.000 lärare och rektorer fått beskriva sin arbetssituation.

Våren är helt klart på gång. Visser­ligen ligger isen kvar vid Brunnsviken, men längs en södervägg vid Psykologiska institutionen på Stockholms universitet blommar ett hav av gula vintergäck. Två trappor upp har Eva Bejerot sitt arbetsrum, fyllt med rapporter och material från de olika projekt hon är enga­gerad i.

Eva Bejerot leder ett treårigt forskningsprojekt som ska ge svar på frågan hur lärarna och skolledarna påverkas av att de fått allt fler sidouppgifter.

Efter förstudier och djupintervjuer har 3.000 lärare och skolledare fått svara på ett helt batteri av enkätfrågor. Nu har Eva Bejerot precis fått in svaren och påbörjat analysarbetet.

Vad tycker du är det mest överraskande som framkommit i materialet?
— Först visste jag inte om jag skulle tro mina ögon. Kunde det här verkligen stämma? Men resultaten tyder på en väldigt stor förändring för lärarna när det gäller ökade krav och minskat inflytande och stöd.
— En fjärdedel av lärarna upplever att de har så många arbetsuppgifter att de inte kan arbeta effektivt. Och bara 13 procent anser att det har ett tillräckligt stort inflytande över sitt arbete. Det här stödjer de larmrapporter som har kommit från lärarsidan.

Materialet ska jämföras med en liknande studie som gjordes av Arbetsmiljöinstitutet 1992. Har ni hunnit dra några slutsatser?
— En av de stora förändringarna verkar vara att lärarna upplever ett rejält minskat stöd från sin närmaste chef.
— I dag säger 8 procent att de får det stöd de behöver, 1992 var den siffran drygt 20 procent. I dag anser 16 procent att de kan prata om svårigheter med sin chef medan drygt 40 procent upplevde att de kunde det för 20 år sedan.

Vad säger det om skolans ledning?
— Det betyder ju inte att cheferna saknar omsorg om sin personal, utan mer att de inte längre har någon tid att ägna åt dem. Cheferna har fullt upp med rapportering uppåt och är själva mer styrda uppifrån.
— De problem vi ser finns inte på individnivå utan på systemnivå.

Hur menar du då?
— Det handlar om styrnings- och lednings­metoder som introducerades på 1980-talet med krav på ökad effektivitet och ökad marknadsanpassning av den offentliga verksamheten.
— Jag är intresserad av att titta på hur skolans styrsystem fungerar, till exempel ökad kontroll och konkurrens, krav på dokumentation och betoning av ekonomin.

Finns det något som blivit bättre för lärarna sedan 1992?
— Ja, lärarna upplever att gemenskapen har blivit viktigare. Kanske söker man ökat kollegialt stöd när man inte upplever stöd från ledningen. Studier visar på vikten av att ingå i en social gemenskap. För många är det en av de viktigaste drivkrafterna för att arbeta.

Tanken är att hela forskningsmaterialet ska läggas ut på nätet när det är klart.

Varför har ni valt att göra så?
— Det är extra roligt om de som jobbar i skolan kan använda materialet. Det här kan tydliggöra för lärarna att problemen inte ligger på individnivå utan att det handlar om ett väldigt kraftfullt system som styr skolan i dag.

På vilket sätt kan den kunskapen hjälpa lärar­na och skolledarna i deras vardag?
— Jag tror att en del lärare står lite oförståen­de inför den styrning och de villkor de har. Det är lätt att få skuldkänslor för att man som individ inte räcker till. Kanske kan detta lätta på deras börda, att få det svart på vitt vilka ideal som ligger bakom.
— Om man som grupp eller individ inte kan förändra dessa får man lära sig att förhålla sig till det på ett bra sätt.

Hur då?
— Kanske genom att agera mer cyniskt i förhållande till de system som styr skolan och inte känna sig så pressad av dem. Det är en styrning som handlar om att kontrollera lärargruppen, men kontroll kostar. Här blir kostnaden väldigt hög i form av ökad arbetsbelastning för lärarna.

— På 50-talet fanns det tusentals tidsstudiemän som undersökte hur man kunde kontrollera och rationalisera industrin. I skolan i dag behövs det inte några tidsstudiemän för det arbetet gör lärarna och skolledarna själva.

Hur kom det sig att du började intressera dig för styrningen av den offentliga sektorn?
— Det var efter att jag hade arbetat som tandläkare. Jag började forska om styrsystemen inom folktandvården, som jag upplevde som ganska förödmjukande när jag själv arbetade där. Sedan skrev jag en avhandling om styrningen och arbetsmiljön i folktandvården.

Du har nyligen forskat om läkarnas arbetsvillkor, vilka likheter och skillnader kan du se om du jämför med lärarnas situation?
— Vi såg ett liknande mönster av ökade krav och minskat inflytande hos läkarna som hos lärarna. Men förändringen var inte lika kraftig hos läkarna. Och då har jag ändå beskrivit läkarnas situation som »en profession i fritt fall«. Så jag kan undra nu vad jag ska använda för beskrivning av lärarna.
— Det här är väldigt tydliga siffror. Om 60 procent av lärarna redan minskar på sina luncher och ofta arbetar över på kvällar och helger, då finns det inte några marginaler kvar att ta av.

Vad kan facken göra?
— Kanske har de inte verktyg att agera mer än de gör. Det är ju inte lätt för oss forskare heller att förstå komplexiteten i det här. Det handlar om stora maktförskjutningar och jag kan inte se att det finns något i dag som kan utmana det rådande styrsystemet av den offent­liga sektorn.

Den 13-åriga flicka som i fredags tros ha tagit sitt liv blev mobbad och trakasserad i skolan. Det vittnar föräldrar om och flickans pappa slog larm om det i höstas. Skolinspektionen kritiserade skolan för brister i ledarskapet redan för fem år sedan och ska nu göra en riktad tillsyn.

[Uppdaterad 2013-03-13 kl 12.30]

Den 13-åriga flicka som förmodas ha tagit sitt liv i Kumla i fredags hade mobbats i skolan. Det vittnar flera personer om, bland andra föräldrar till elever på flickans skola, skriver Svenska Dagbladet.

– Alla visste men ingen gjorde någonting. Lärarna blundade. De borde ha stöttat henne mer, säger en kompis till flickan.

Enligt Nerikes Allehanda på nätet var 13-åringens pappa en av dem som redan i höstas slog larm om att det fanns problem på skolan.

Gunnar Olausson, enhetschef på Skolinspektionen, säger att en tillsyn 2008 och en kvalitetsgranskning två år senare visade på stora problem på Vialundskolan.

– Det som varit mest framträdande är brister i ledarskapet, säger han.

Under onsdagförmiddagen har Skolinspektionen haft ett möte om situationen på Vialundskolan.

– Vi har bestämt att vi ska göra en riktad tillsyn mot skolan och titta på det som berör trygghet och studiero. Det handlar om frågor som värdegrund och mobbning och motverkan mot kränkande behandling, säger Gunnar Olausson.

Redan nästa vecka hoppas han att man kan sätta igång. Arbetet kommer att riktas mot förvaltningsledningen och kommunens ledning, inte mot skolan i ett första skede.

Gunnar Olausson påpekar att insatsen inte uteslutande har en koppling till det som hänt nu.

– Det är uppenbart att den här skolan har haft problem eftersom föräldrar hört av sig om elevernas säkerhet på skolan, och då borde skolan ha agerat, säger han.

Skolan har redan i ett tidigare skede presenterat förslag på åtgärder, men nu finns det enligt Olausson anledning att se över dem.

– En sådan här snabb insats är inte ovanlig, men heller inte vardagsmat.

Arbetsmiljöverkets beslut om krav på minskad arbetsbörda för lärarna i Stockholms stad kommer inte att överklagas. -Det är uppenbart att något måste göras för att minska lärarnas arbetsbörda, säger Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) i ett uttalande.

Enligt Lotta Edholm kommer man nu att göra sitt yttersta för att i nära samverkan med facken minska på lärarmas ökade arbetsbelastning. Lärarna måste ges tid och möjlighet att koncentrera sig på sin viktigaste uppgift – att undervisa, anser hon.

Om Stockholms stad inte har löst uppgiften innan den 15 augusti får staden betala ett vite på två miljoner kronor.

Arbetsmiljöverket kräver att staden skriftligt klargör vilka arbetsuppgifter som ska tas bort eller förenklas.

Utbildningsförvaltningen i Stockholm har fått i uppgift att undersöka hur den centrala förvaltningen och ansvarsfördelningen mellan stadens skolor kan effektiviseras. Målet är att skolledarna framöver ska ägna mindre tid åt administration och mer tid åt att leda den pedagogiska verksamheten.

Jämfört med en LO-anställd har lärarna tappat 2 000 kronor. Det skriver Martin Lindblom, LO-tidningens tidigare chefredaktör.

Som tidigare redaktör för en fackförbundstidning är jag fascinerad av lönestatistik. Inte minst hur den ofta misstolkas eller används i propagandistiska syften.

Jag är också misstrogen mot fackliga representanter som påstår att just deras medlemmar har haft en oerhört mycket sämre löneutveckling än andra grupper. Så är det sällan när man jämför avtalsutfallen på ett korrekt sätt.

Men det finns en grupp som faktiskt har haft en svag reallöneutveckling. Det är de kommunalt anställda lärarna.

Bakgrunden är denna. Under det tidiga 1990-talets ekonomiska kris sjönk eller stagnerande alla reallöner under ett antal år. När Göran Persson fick ordning på finanserna återhämtade sig löner­na. Från 1996 har de flesta anställda haft en god real­löneutveckling.

Undantaget är de kommunalt anställda lärarna. Jämfört med högskolelärare (som är statligt anställda) har de tappat ungefär 3.000 kronor i månads­lön, jämfört med en LO-anställd arbetare kanske 2.000 kronor.
Allt detta kan man läsa ut ur SCB:s lönestatistik. Det är felaktigt som en del lärare tror att deras löneeftersläpning går mycket långt tillbaka i tiden.

I allt väsentligt har den uppstått efter 1996 och framåt; det är under dessa år som avståndet till andra grupper växer helt omotiverat.

Hur kan detta komma sig? Jag tror att det finns två förklaringar.

Den ena är att kommunaliseringen av skolan, som haft vissa fördelar, kom vid en ogynnsam tidpunkt, nämligen vid det tidiga 90-talets ekonomiska kris då både stat och kommun tvingades till hårda sparbeting.

Den andra förklaringen är att i mitten av 90-talet tog etableringen av privat­ägda friskolor fart och har sedan dess ökat år efter år.

Etableringen verkar inte ha motiverats av pedagogiska skäl utan av att riksdagen hoppats att friskolorna ska kunna pressa det offentligas samlade utgifter för skolan. Skolsystemet har arrangerats så att det automatiskt leder till att lärarlönerna sänks visavi andra löner. Alla partier är ansvariga för detta, men det är Jan Björklund som befäst och accelererat orättvisorna.

Och eftersom de fristående skolor­na är vinstdrivande måste de ytterligare minska lönerna om de ska få någon vinst. Det är just vad de gjort. Lönen i friskolorna är omkring 1.700 kronor lägre än i kommunala skolor, enligt en aktuell rapport.

Har vi råd att höja lärar­löner­na? Det är klart att vi har.

Under fem års tid har vi lagt ut 15 miljarder kronor per år i statsbidrag till folk med i regel mycket goda inkomster för normalt underhåll av villor och bostadsrätter, så kallat rot-bidrag. Vi har fått en ny klass av understödstagare där de högsta bidragen tas ut av ägare med villor och bostadsrätter med de allra högsta inkomster­na.

Enligt min mening hade det ­varit mycket klokare att använda dessa 15 miljarder till att skapa jobb till bra löner i skola, förskola, vård och omsorg.

Och vad än värre är: Om vi granskar regeringens politik inser vi att den alltför ofta handlar om ett systematiskt samhällsekonomiskt slöseri. Pengar försvinner på meningslösa subventioner till företag, till irrationella skattesänkningar för högre avlönade som aldrig tjänat mer än vad de gör i dag och på att viktiga företag som Vattenfall tillåts förskingra pengar på huvudlösa affärer i utlandet.

Resursknapphet är inte vårt främsta problem. Rätt använt räcker våra samlade resurser till att betala anständiga löner åt lärarna och andra offentliganställda.

Folkpartiet vill återinföra rätten att läsa upp gymnasiebetygen på komvux. Men först efter fem–tio år.

Dåvarande skolministern Jan Björklund (FP) tog 2010 bort möjligheten att bättra på gymnasiebetygen i efterhand på Komvux. I förslaget till Folkpartiets nya partiprogram återinförs denna möjlighet, uppger Sveriges television.

Men det kommer enligt förslaget inte att bli möjligt att gå direkt från gymnasiet till Komvux.

– Vi har tänkt att man ska vänta fem–tio år, men vi har inte landat i något exakt antal, säger Christer Nylander, ordförande i Folkpartiets programkommitté till SVT.

Yrkesprogrammen ska nu ge högskolebehörighet och vab-intygen tas bort. Det är bra — men regeringen borde ha lyssnat på kritiken från början.

Att alla som går en gymnasieutbildning ska få kunskaper och kompetens för att klara yrkeslivet och en vardag som aktiv medborgare är en mycket viktig fråga för Lärarförbundet. Det är en omistlig del av vår kunskapssyn.

I många år har vi jobbat hårt för att få regeringen att inse att vissa branscher, vissa yrken eller vissa ungdomar inte behöver lägre kunskaper. Vår absoluta mening är att alla behöver goda kunskaper i matematik, svenska och engelska. Det betyder inte att alla ungdomar förväntas bli akademiker men att dörren till högre utbildning ska vara öppen för alla.

I grunden handlar det om att arbetsmarknaden kräver breda och gedigna kunskaper av alla. Ytterligare ett starkt argument är att gymnasieskolan ska öppna yrken för elever, men inte låsa in dem i karriärmässiga återvändsgränder.

Vi har drivit detta tillsammans med många andra utanför skolan. Näringslivets branschorganisationer, fackliga organisationer som rekryterar arbetskraft med gymnasial yrkesutbildning, enskilda företag och många andra.

Det är därför glädjande att regeringen till slut har lyssnat. Nu ska elever på yrkesprogrammen kunna få högskolebehörighet inom ramen för sitt gymnasieval. I grunden är det en helomvändning, även om utbildningsministern själv verkar tycka att det är en förändring på marginalen.

Det viktiga är att den skarpa uppdelningen mellan yrkesprogrammen och de högskoleförberedande programmen börjar luckras upp. Sverige ska ha lika höga ambitioner för alla elever, oavsett gymnasieval. Innehållet ska vara olika beroende på val, men det finns inga anledningar till att ha olika höga krav på kunskapsnivån. När riksdagens utbildningsutskott kallade myndigheter, organisationer och skolpolitiker till en hearing om gymnasiereformens effekter i vintras, var det tydligt hos många av deltagarna.

Skolverket får nu i uppdrag att utforma yrkesprogrammen med allt inom ramen för ordinarie program. Flera praktiska utmaningar finns för att få plats med allt på ett fungerande sätt för elever, lärare och skolor. Fortfarande ska valet vara fritt för eleven, så ända framme vid en likvärdig utbildning är man inte. Vi och andra måste fortsätta driva på för detta.

Nu är en av bristerna i gymnasiereformen tillbaka på ritbordet. Det är bra att regeringen vill rätta till misstag. Samtidigt är det besvärande att skolan utsätts för experiment som redan på idéstadiet kritiserats av de som vet hur skolan fungerar och vad forskning och beprövad erfarenhet belagt. Det finns flera exempel det senaste året.

Vab-intygen infördes först och togs sedan bort för att de inte gav effekt. Fler skriftliga omdömen infördes och tas nu bort för att de överbelastar lärare. Och nu görs yrkesprogrammen i gymnasieskolan om. Även om Lärarförbundet välkomnar omsvängningarna så ger ryckigheten inte bara oro, utan betydande merarbete.

Hur många skriftliga omdömen och vab-intyg hade lärare sluppit om regeringen lyssnat på oss och andra? Hur många fler elever hade fått litet bättre och mer av lärares tid och resurser? Svensk skola behöver långsiktiga och hållbara spelregler.
 

Är du mer stressad på jobbet i dag jämfört med för fem år sedan?

Den som är långvarigt stressad på jobbet löper större risk än andra att drabbas av hörselproblem. Det visar ny forskning.

Nyligen publicerade Dan Hasson, forskare på Karolinska institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, en studie. Den ­visar att en grupp av personer som var utmattade blev mer känsliga mot ljud efter fem minu­ters stress än två jämförel­se­grupper.

Det är som om stressade personer spärrar upp öronen i stället för att skydda dem.

— Då kan relativt låga ljudnivåer, som motsvarar normal samtalsvolym, upplevas som obehagligt starka, säger Dan Hasson.

Studien visar ett tydligt samband mellan stress och ljudkänslighet hos utmattade kvinnor. Dan Hasson menar att psykosociala faktorer, som symtom på långvarig stress, kan delförklara att människor får tinnitus och andra hörselproblem.

— För lärare och förskollärare är det en särskild risk att få hörselproblem, eftersom de ofta utsätts för både långvarig stress och buller, säger han.

Förskolan Tvillingen i Umeå dämpade ljuset. Då blev det tystare och mindre stressigt. Många enkla åtgärder leder till en lugnare arbetsmiljö, enligt forskare.

Träklosstorn som rasar i golvet, vilda lekar i snickis, ledsna barn som skriker rakt i örat. Förskollärarens vardag är fylld av höga ljud och buller. Buller som ökar anspänning­en, driver på stressen och gör att många förskollärare är slutkörda vid ­dagens slut.

Ett forskningsprojekt vid Högskolan i Gävle har undersökt vad höga ljudnivåer betyder för hälsan för personalen i förskolan. Forskarna har följt 100 förskollärare och barnskötare på 17 förskolor. Varje förskola har fått pröva en lösning för att komma till rätta med buller och höga ljudnivåer som kan påverka stressnivån hos personalen.

Förskolan Tvillingen, i Ersmark i utkanten av Umeå, är en av de förskolor som har deltagit i projektet. Där prova­de man att installera dimrar som gör det möjligt att reglera ljuset efter aktiviteter. Att till exempel dämpa ljuset när ­barnen äter eller har mysvila.

Förskolläraren Erika Renman tycker att det har gjort skillnad.

— ­När ljuset dämpas sänks också ljudnivån. Vi pratar tystare och barnen pratar tystare. Alla varvar ner lite. Det är skönt, säger hon.

Forskningsprojektet visar att de åtgärder som riktar sig direkt mot ljudkällan har tydligast effekt, både på uppmätt ljudnivå och på personalens stressnivå. Sådana åtgärder kan vara färre barn i gruppen, mjukare leksaker, ljudabsorbe­rande plattor i väggarna, ljuddämpade bord och reglerbart ljus.

— Det är inga stora effekter av varje åtgärd för sig. Och det är viktigt att kombinera flera åtgärder, det räcker inte med en, kommenterar Fredrik Sjödin, som doktorerade på buller­studien och som nu är forskare på psykologiska institutionen vid Umeå universitet.

Andra mer långsiktiga åtgärder, som att utbilda barnen om hur höga ljud­nivåer påverkar dem själva och personalen, var det svårare att se någon effekt av.

Umeå kommun har medverkat i forskningsprojektet och har som en direkt följd av detta infört nya rutiner. Det innebär att bullerdämpande åtgärder alltid ska beaktas, när för­skolor byggs eller byggs om i kommunen.
Enligt forskningsprojektet har tre av tio av de intervjuade på förskolorna tinnitus (öronsusning), vilket kan jämföras med ungefär en av tio hos befolkningen som helhet.

Hälften av personalen arbetade under hög stress och en fjärdedel kände sig utbrända. Buller anges som den besvär­ligaste arbets­miljöfaktorn.

Efter en dag på förskolan känner sig Erika Renman trött. Inte minst trött i öronen.

— Det är ­flera av oss som är ljudtrötta när vi kommer hem. Då vill jag bara ha tyst.

Forskningsprojektet har fått henne och hennes kolleger på Tvillingen att bli mer medvetna om hur ljud och buller påverkar både barnen och personalen på förskolan.

— Vi försöker hela tiden påminna varandra om att dämpa oss och att använda vanlig samtalston. Och vi försöker uppmuntra barnen till kreativa, lugna lekar så att det inte blir så mycket spring och stoj.

Personalen delar in barnen i små grupper i skilda rum när det går, de är ute i skogen så ofta som möjligt, de har lagt in dämpande heltäckningsmattor där barnen står och plockar i lådor, vid beställning av nya leksaker tänker personalen på hur dessa påverkar ljudnivån.

— Det är små enkla åtgärder som tillsammans kan leda till att vi får en lugnare arbetsmiljö, säger Erika Renman.

Fast hon kan inte säga att stressen har minskat sedan forskningsprojektet drog i gång.

— Nej, tyvärr inte, för vi har blivit färre i personalen sedan dess. Det ena tar ut det andra.

Allt fler barn går i förskolan — men barngrupperna förblir lika stora. Det visar Skolverkets senaste statistik. Siffrorna visar också att antalet förskolechefer har minskat med hela 15 procent på ett år.

Ny statistik från Skolverket visar att storleken på barngrupperna i förskolan är oförändrad och att knappt 4 procent av de anställda är män.

– Det vi ser är att trots att det kommer in allt fler barn i förskolan verkar personaltäthet och gruppstorlek hänga med, säger Åsa Nordström, undervisningråd på Skolverket.

En siffra som dock sticker ut i statistiken är antalet förskolechefer, som har minskat med 15 procent. Skolverket ser inte någon förklaring till siffrorna. Hösten 2012 fanns 5.800 förskolechefer och det är minskning med knappt tusen chefer sedan 2011.

Det är framför allt i Stockholms stad som den största minskningen har skett och det inom de kommunala förskolorna. Där har antalet anställda förskolechefer minskat från 1.223 till 556 stycken mellan 2012 och 2011, enligt Skolverkets statistik.

– Vi har ännu inte hittat någon förklaring till minskningen av förskolecheferna. Vi vet inte om det är en organisationsförändring, att man har byggt titlar eller om det är en reell förändring, säger Åsa Nordström.