… huvudskyddsombud för skolledarna i Göteborg, apropå att Lärarförbundet i Göteborg satsar på att utse lokala skyddsombud för skolledarna i varje stadsdelsförvaltning.

Varför behövs det skolledare som skyddsombud i varje stadsdelsförvaltning?
— Därför att vi med lokala skyddsombud kan komma närmare vardagsmiljöarbetet ute på varje skola.

Finns det någon annan fördel?
— Ja, det är viktigt för tydlighetens skull att skolledare får facklig hjälp av andra skolledare.

Hur mår skolledarna egentligen?
— Jag träffar många skolledare som brinner för sitt uppdrag. Men de är ofta frustrerade för att de har för mycket att göra.

Vad får arbetsbelastningen för konsekvenser?
— Att massan av administration tränger undan skolledarnas tid för att vara en pedagogisk ledare.

Är rektorernas och för­skolechefernas arbetsmiljö bortglömd?
— Ja, verkligen. Det är väldigt tydligt uttalat att skolledarna har ansvar för arbetsmiljön på skolan och förskolan. Men det är lätt att glömma bort att rektorn och förskole­chefen också är arbetstagare.

Försäkringskassan har tagit fram ett förslag till ett nytt verktyg för att bedöma arbetsförmågan hos långtidssjuka. Verktyget får kritik av fackliga jurister.

Emmaboda hamnar i topp bland kommuner med friskast lärare. Hög lärartäthet är en viktig bidragande faktor till det. Kommunen delar förstaplaceringen i kategorin friska lärare med nio andra kommuner i Lärarförbundets rankning av bästa skolkommun.

Hälften av Sveriges kommuner bedriver inte ett systematiskt och förebyggande arbete för att förhindra arbetsrelaterad psykisk ohälsa bland sina anställda. Detta trots att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige.

Det visar en undersökning som den nationella kampanjen Hjärnkoll har gjort. Kampanjen är ett samarbete mellan myndigheten Handisam och nätverket Nationell samverkan för psykisk hälsa.

Kommunerna är en av de största arbetsgivarna i Sverige med totalt över 770.000 personer anställda.

Nästan hälften av kommunernas personalchefer saknar någon form av utbildning inom psykisk ohälsa. Trots det upplever sig tre av fyra personalchefer ändå ha tillräckliga kunskaper på området.

I de kommuner där personalcheferna har utbildning inom psykisk ohälsa arbetar man i högre grad förebyggande och aktivt med detta.

På sikt kan den arbetsbelastning som lärare utsätts för påverka deras självkänsla negativt. Det framgår av en delrapport från Högskolan Kristianstad.

Gymnasielärarna har tappat kraftigt i lön de senaste tolv åren jämfört med den genomsnittliga lönen i Sverige, visar lönestatistik från SCB.

Gymnasielärare har halkat efter i löneutveckling sedan år 2000, visar statistik från SCB. Gymnasielärarnas löner låg 300 kronor över riksgenomsnittet 2000 för att 2011 ha sjunkit till en tusenlapp under.

Verkstadsarbetare och anställda i vård och omsorg är andra grupper som halkat efter. Vinnare är de handelsanställda med en 50-procentig ökning 2001-2011 omräknat till heltidsarbete, uppger Dagens Nyheter.

Inom verkstadsindustrin har ökningen varit 38 procent mot genomsnittets 43.

Oj, nu skulle jag behöva vabba ett par dagar så jag ­hinner rätta nationella proven, säger kollegan veckan före sportlovet.

Hehe, skrockar vi, som om det vore ett skämt.

Som om vi vore sådana som aldrig låter jobbet gå ut över våra sjuka barn. Som om vi inte noterat hur kollegerna smattrar i väg genomtänkta idéer i våra mejlboxar när de är hemma för att vårda sig själva eller sina barn. Som om vi vore professionella som kan skilja arbete från fritid.

Sådana önskar vi att vi vore och kastar oss ut i sportlovsledigheten med ambitionen att koppla av och fylla på. Och bara släpa hem exakt de antal kilo arbete som förtroende­tiden tillåter. Sedan smyger jag hem med en väska tung av elevtexter. Och uppföljaren till »Hungerspelen« som jag planerar att använda i undervisningen.  

Att kunna koppla av är professionellt, tänker jag första sportlovskvällen medan jag funderar över hur jag ska hinna med familj, jobb och skidor. Avbryts tack och lov av en snöboll som kraschar in genom mitt köksfönster. Jag tvingas sopa glassplitter och släppa tanken på avkoppling.

När jag senare sitter i en fjällstuga med vänner som är proffs på hälsa och personalfrågor är det värre.
Gränslösheten är farligast, mässar den ena. Att inte kunna sätta en gräns mellan arbete och fritid leder till utbrändhet. Jovisst, nickar jag instämmande.

Mindfulness, säger det andra proffset. Du skulle behöva koncentrera dig lite mer på nuet.
Hummande fäster jag blicken på ett fjäll i fjärran medan hela jag tar spjärn i vetskap om att i samma sekund som jag slappnar av ut­löses huvudvärken som en lavin. Det har jag varken tid eller råd med. Jag har hyrt skidor för hela veckan.

Smygläser därför mina jobbmejl i mobilen och gläds åt att flera elever i nian ­skickat in sina uppsatser där de dragit slutsatser om mobiltelefoner, stress och sömnsvårigheter.  

Jag vidarebefordrar elevernas arbeten till den medbedömande läraren eftersom jag vet att han är en av dem som mejlar sent om kvällarna. Det händer annars att jag avhåller mig från att trycka på sänd mitt i natten för att inte verka så galen som jag förmodligen är.

Håller stånd så gott jag kan, men efter några dagar i snö och sol sjunker stressnivån tillika axlarna, drömmarna kommer åter om nätterna och … halsen börjar klia. Det slutar med sängläge, med veckotidning till vänster och några elevuppsatser till höger.

Från sängen hör jag det avkopplade personalproffset koppla upp sin jobbdator och strax efter knackar hans hustru hälsogurun på med en cocktail värktabletter som hon själv gått på i en månads tid erkänner hon.
Jag sköljer ner tabletterna och laddar mentalt för att gå till jobbet på måndag. Då väntar fem friska veckor. Ända fram till påsklovet.

En 45-årig man har gripits, misstänkt för sexuellt ofredande och utnyttjande av barn för sexuell posering av tre flickor i 13-årsåldern. Ett av offren är den flicka som förra veckan befaras ha tagit sitt liv i Kumla.

En 45-årig man greps i går eftermiddag, misstänkt för sexuellt ofredande och utnyttjande av barn för sexuell posering av tre flickor i 13-årsåldern. Ett av offren är den flicka som förra veckan befaras ha tagit sitt liv i Kumla.

Mannen är i nuläget misstänkt för sexuellt ofredande och utnyttjande av barn för sexuell posering. Ytterligare brottsrubriceringar kan tillkomma.

Han kommer troligen att ställas inför häktningsdomstol under fredagen, uppger Pia Åsberg.

Mannen greps enligt polisen i Göteborgstrakten där han också är hemmahörande.

– Där greps han i anslutning till bostaden, säger kammaråklagare Pia Åsberg.

Polisen i Örebro väljer också att gå ut med den misstänkta mannens internetalias: bealarsson97.

– Vi misstänker att det finns flera målsägande. Det kan vara många, säger Mats Nylén, kommunikationschef vid polisen i Örebro län.

Polisen tror att andra utsatta kan känna igen smeknamnet, som i vilket fall har använts på Skype, och ber dem kontakta polisen i Örebro. Polisen vill däremot inte gå in närmare på vad som har hänt de båda flickorna.

– Det jag kan säga är att mannen är misstänkt för att ha publicerat filmer på internet, som har varit negativa för de drabbade, säger Mats Nylén.

Polisen vill inte säga vilken av flickorna som utsatts för vad. De ytterligare målsägande som polisen tror kommer att dyka upp ska ha blivit utsatta för liknande brott.

Bakom ett internetalias kan det stå flera personer. Polisen har tidigare sagt att det av den anledningen skulle kunna vara tal om flera misstänkta. Nu säger polisens utredare att fler gripanden inte är aktuellt i nuläget, men att man inte kan garantera något. Däremot har polisen vidtagit åtgärder för att hitta fler offer.

– Att vi gick ut med hans alias kan ju resultera i fler anmälningar. Vi letar också i våra system och ser om namnet varit omnämnt i några tidigare anmälningar, säger Mikael Nyqvist, rotelchef på länskriminalen i Örebro.

Det var i fredags som den 13-åriga flickan tros ha tagit livet av sig genom att hoppa framför ett tåg. Hennes död misstänks ha föregåtts av hot om att bilder på henne skulle läggas ut på nätet.

Teach for Sweden ska locka toppstudenter som inte läser till lärare att prova på yrket. Projektet leds av Rektorsakademin och har beviljats tre miljoner kronor i bidrag från Utbildningsdepartementet. Snart sjösätts det.

Teach for Sweden-konceptet kommer från USA och har ett nära samarbete med näringslivet.

Idéen är att 30 högpresterande studenter ska förbinda sig att under två år arbeta på en skola parallellt med att de läser in utbildningen för att bli behöriga lärare. Förutom en lärarexamen får de även en ledarskapsutbildning. Studenterna kommer dock inte att få någon lärarlegitimation.

–För att få ut sin legitimation får de göra ett introduktionsår som alla andra, säger Anna Fredqvist, utbildningsansvarig på Teach för Sweden.

Den bakomliggande tanken är att alla barn i Sverige oavsett bakgrund ska få möjlighet att uppnå målen i alla ämnen. Därför ligger de skolor som toppstudenterna kommer att arbeta på i socialt utsatta områden.

Tidsramen för lanseringen av projektet är dock tajt. Innan webbsidan och antagningen öppnas om en dryg vecka, måste frågan ha lösts om vilket universitet med examensrätt som man ska samarbeta med.

– Vi diskuterar frågan för fullt och har några olika alternativ, säger Anna Fredqvist.

Klart är dock att Chalmers, KTH och Pedagogiska institutionen i Umeå ska vara med i projektet som lärarutbildare på distans.

På frågan hur studenterna ska orka med att både arbeta och plugga heltid samtidigt, säger Anna Fredqvist att hon är medveten om att det kommer att bli tufft.

– Våra test kommer att plocka ut de kandidater som har en mycket hög kapacitetsnivå. De som söker hit vill att det ska vara utmanande, det ska inte vara för lätt.

Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet, säger till Lärarnas tidning att i ett läge med en nationell lärarkris måste olika vägar prövas. Hon menar att Teach för Sweden kan vara ett sätt bland andra att öka intresset för läraryrket.

– Det kommer säkerligen att finnas praktiska problem att lösa på vägen och i det ska Lärarförbundet vara en aktiv part, säger Eva-Lis Sirén.

Från början var det tänkt att Teach för Sweden skulle lanseras i Stockholm, Göteborg och Malmö. Men eftersom de ekonomiska ramarna blivit för snäva, väljer man nu att börja lanseringen enbart i Stockholm och Göteborg.

Om allt går i hamn börjar de 30 studenterna med ett fem veckor långt internat i sommar. Då ska de intensivläsa den första delen av den pedagogiska utbildningen.

Skolans värdegrund har inget med betygen att göra, enligt Skolverket. Häpnadsväckande, tycker läraren Åsa Sourander.

Kapitel 1 och 2 i Lgr 11 behandlar den svenska skolans ­värdegrund. Där står bland annat att ­undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov samt främja elevers livslånga lust att lära och utveckla ett gott självförtroende.

Föregående termin gav vi betyg i år 6 för första gången. I vår skola började en ny elev i augusti. Eleven kom från ett annat land och kunde inte svenska så bra. Eleven hade inte under sin skoltid läst engelska över huvud taget. Många begrepp i andra ämnen var främmande.

Eleven skulle ändå ha betyg i samtliga ämnen enligt Skolverkets föreskrifter och bedömas i relation till kunskaps­kraven i år 6. Eleven skulle också ha betyg i engelska utifrån samma kriterier som elever som läst engelska i flera år. Hur kan det vara rättvist och jämlikt?

Vid vår första betygskonfe­rens visade det sig att eleven skulle få flera underkända betyg. Är det möjligt att bi­behålla eller utveckla ett starkt självförtroende och lust att lära om en handfull betyg är underkända? På vilket sätt stimuleras lärandet av många F i betyget?

Vad är syftet med betyg och bedömning?

I min finska utbildning har jag lärt mig att betyg ­ och bedömning ska stödja, sporra och leda eleven i hans eller hennes lärande. Under föreläsningar om bedömning i lärandet har jag uppfattat att syftet är detsamma i Sverige.

Jag ringde Skolverket och frågade hur jag ska tänka utifrån värdegrund och bestämmelser kring betyg och bedömning. Jag ringde tre gånger och fick prata med olika personer.

Ett av svaren gjorde mig mycket häpen. Jag fick veta att kapitel 1 och 2 om skolans värdegrund inte hade något med betyg och bedömning att göra. Det var skilda områden!

Ska inte skolans värdegrund influera all verksamhet i skolan? Jag blir mörkrädd om vi kan utesluta vissa områden från våra okränkbara värden.

Ett annat svar jag fick var att jag skulle vända mig till min rektor, som har det ansvaret. Ett tredje svar var att jag hade ett moraliskt dilemma, som Skolverket inte kunde lösa åt mig.

Omsorg om elever är att stödja deras positiva utveckling. Jag tror inte att betygen bidrar till det om de inte är förankrade i värdegrunden, kapitel 1 och 2 i Lgr 11.

Försöksverksamhet i skolan enligt brittisk modell. Det är ett av flera S-förslag för att förbättra skolan i Stockholm.

Allt fler vittnar om att lärare inte har tid att fokusera på sin huvuduppgift: att undervisa. Den administrativa bördan har ökat under de ­senaste åren, något vi påminns om vid varje skolbesök och i samtal med skolans personal. Vi vill göra det möjligt för skolorna att anställa personal för att låta lärarna fokusera på undervisningen.

Att Stockholm kontinuerligt arbetar för en effektivare skolorganisation är positivt. Men det är skillnad på effektivisering och kraftiga besparingar. Skolor har på grund av Moderaternas besparingskrav tvingats friställa personal som utför viktiga uppgifter. Det handlar om vaktmästare, fritidspedagoger och administrativ personal.
Personalen har försvunnit men arbetsuppgifterna, som lärarna nu måste göra, finns kvar. Vi vill därför att utbildningsförvaltningen i nära samråd med lärare och rektorer gör en inventering av vilka personalförstärkningar som skulle behövas.

En större del av Stockholms lärares arbetstid ska ägnas till undervisning, planering av undervisning och egen ämnesfördjupning. Som ­lärare krävs det att du ständigt håller dig uppdaterad inom ditt ämne och att du utvecklas som pedagog. Tyvärr ges det inte i dagens skola tillräckliga förutsättningar för den kompetensutveckling som är så viktig för läraryrkets status och utbildningens kvalitet.

Vi genomför därför en stor satsning på kompetensutveckling i vårt förslag till budget i riksdagen. Socialdemokraterna i Stockholm vill avsätta 40 miljoner kronor för att underlätta för lärare att vara lärare.

På samma sätt vill vi förstärka det pedagogiska ledarskapet. Det är dags att stadens rektorer på riktigt ges tid att leda och utveckla det pedagogiska arbetet. I verkligheten har även de blivit alltmer av administratörer.

Det borde vara en självklarhet att alla lärare ska kunna få en bra feedback av sin rektor. Men hur ofta har rektorn egentligen tid att se sina lärare i praktisk undervisning? Och hur ofta hinner de delta i de vardagliga pedagogiska diskussionerna? Det är dags för en reform som uppgraderar det pedagogiska ledarskapet.

Vi föreslår också en stor reform för att varaktigt och tydligt minska storlekarna på klasserna i grundskolans tidiga årskurser. Det är en reform som vilar på solid vetenskaplig grund med dokumenterad effekt för den långsiktiga kunskapsutvecklingen.

Vårt förslag innebär att de tidigare årskurserna kommer att kunna minskas med minst tre elever per klass jämfört med om satsningen inte hade gjorts. Färre elever ger mer tid till varje elev.

Men bara pengar löser inte de grundläggande problemen. Vi vill slopa de betygsliknande omdömena. Lärare vittnar om hur mycket tid dessa tar från förberedandet av lektioner. Avskaffar vi dessa så frigörs lärares tid från administration till att utveckla undervisningen.

Vi vet att de lärare som utbildas i regionen inte kommer att räcka till. För att delvis möta denna utmaning vill vi pröva en försöksverksamhet som det brittiska Teach First, där man låter nyexaminerade studenter från andra utbildningar gå in och göra en insats som lärare på de skolor där flest elever inte når kunskapsmålen.
Vi tror att detta är rimliga förslag som lägger en kurs mot att lärare ska få vara just lärare.

Hur många anmälningar till Skolinspektionen gjordes i din kommun förra året? Här kan du ta del av den nya statistiken – kommun för kommun.

I Västra Götaland och Skåne gjordes flest anmälningar till Skolinspektionen och Barn- och elevombudet (BEO) förra året, när man tar hänsyn till hur många som bor i länet. I båda länen gjordes strax över 200 anmälningar per 100 000 invånare i åldern 0 till 20 år.

I Halland gjordes minst anmälningar: 57 per 100 000 invånare i åldersspannet. Det visar ny statistik från Skolinspektionen.

Nära fyra av tio anmälningar handlar om kränkningar. Av dessa handlar de flesta om att elever kränker elever, men många handlar också om att eleven kränkts av lärare, rektor eller annan skolpersonal. Anmälningarna handlar om att skolan inte gjort tillräckligt för att hjälpa eleven.

Den näst vanligaste anmälningsgrunden, drygt en fjärdedel, gäller särskilt stöd.

Antalet ärendet 2012 ökade med 12 procent jämfört med 2011.

Utmattningssyndrom är särskilt vanligt bland skolpersonal. Fritidspedagogen Tanja Andersson är en av de drabbade. Nu är hon tillbaka på jobbet.

I tio års tidåt hon ingen lunch, drack bara kaffe.

När Tanja Andersson har busvisslat ihop de tolv pulkaåkande åttaåringarna och hivat ut hamburgare, tar hon en själv. Hon har börjat fatta att även hon måste äta.

Vi är vid Stora pulkabacken, en fem meter hög och 40 meter lång slänt mellan villa­områdena Norrevång och Västervång i Svalöv. Grästuvorna tittar fram ur skaren, det är bitande iskyla på två skånska minusgrader och sportlov.

Efter utelunchen har Tanja Andersson ­ledigt för att prata med Lärarnas tidning. Vi går längs vägen där hon gick på förmiddagarna i höstas. Arbetskamraterna turades om att åka hit och ta med henne på promenad.

— Utan dem hade jag inte kommit ut. Svalöv är litet, alla känner till alla och jag ville undvika att få en massa frågor om hur jag mådde. Sånt känns fortfarande jobbigt, säger hon.

Det är tyst i det röda trähuset. Så tyst som det blir i ett villaområde i utkanten av en by på skånska slätten mitt på dagen mitt i veckan. En klockas tickande och surret från torkskåpet är det enda som hörs. Tanja Andersson bjuder på kaffe och gröna dammsugare. Hon tittar ut genom köksfönstret.

— Jag älskar mitt jobb, det är världens bästa.

Men den 7 mars 2012 gick hon hem från Månsaboskolan. Hon hade gått in i väggen. Blivit utbränd. Eller drabbats av utmattningssyndrom som läkarvetenskapen säger.

I vardagsrummet står en stor grå hörnsoffa. I den har Tanja Andersson tillbringat många kvällar, helger och semestrar.

Det började för knappt fem år sedan när hon var 36 och, som vanligt på somrarna, jobbade som kokerska på en barnkoloni i ett par veckor. Hon kände att hon inte orkade som förr och tänkte att det berodde på åldern.

— Fast 36 är väl ingen ålder?

Hon blev allt tröttare. All energi gick åt till jobbet och det sociala livet försvann successivt. Tankarna snurrade och hon kunde inte sova. Om hon skulle hämta något hos sina föräldrar orkade hon inte gå in.

— Mamma sa att jag började bli aggressiv och jag var inte så trevlig på jobbet som jag brukar heller.

För att orka sjukskrev hon sig en dag eller två med jämna mellanrum. Vändpunkten kom när föräldrarna damp ner en sådan dag och hittade henne hemma. Då flyttade ­modern helt sonika in och tog över allt praktiskt med matlagning och städning.

— Så att jag kunde fortsätta jobba. Men jag gick till doktorn som mina föräldrar krävde.

Det var för ett och ett halvt år sedan och diagnosen kom några månader senare, efter en utredning som uteslutit alla kroppsliga sjuk­domar. Tanja Andersson blev förtvivlad. Och när hon blev hän­visad till en psykiatrisjuk­sköterska protesterade hon högljutt.

— Det kändes som om de sa att det var ­något fel på mitt huvud.

I nästan tre månader var hon hemma. Hon sov 18 timmar om dygnet, grät och läste. Därefter jobbade hon i klass två timmar om dagen fram till sommaren. Vid höstterminsstarten började hon på halvtid och ökade på till 75 procent efter två veckor. Men där tog det tvärstopp.

— Jag satt i bilen utanför skolan och klarade inte av att gå in.

Ner på halvtid igen året ut. Sedan dess jobbar hon heltid. Det känns.

— Jag reder inte riktigt ut förändringar. När det var många sjuka nyligen fick jag gå in och vara assistent i en annan klass. Efter det var jag tvungen att vara hemma i två dagar.

Många som jobbar i skolan skulle behöva lära sig att ta hand om sig själva. Det menar Elisabeth Henriksson, psykolog på Stressrehab, Danderyds sjukhus mottagning för rehabilitering av personer med utmattningssyndrom.

Mottagningen har funnits sedan 2005 och startar nya rehabiliteringsgrupper var tredje vecka. I tre månader får deltagarna kognitiv beteendeterapi och träning i basal kroppskännedom eller mindfulness. Minst en fjärdedel brukar komma från skolans värld, en klar överrepresentation.

— De beskriver ganska tydligt hur arbetsbelastningen har ökat de senaste fem åren — med större klasser, fler föräldrakontakter och mer dokumentation kring varje elev, säger Elisabeth Henriksson.

De allra flesta kommer från förskolan, låg- och mellanstadiet. Det är personer som tagit ett stort ansvar för sina elever och inte släpper ett enda barn som mår dåligt. Ofta har det fungerat med en hög arbetsbelastning tills personen får en klass med många barn med särskilda behov.

— I en klass på 30 kan det vara åtta—tio barn som behöver extra stöd utan att resurserna finns. Läraren måste då trycka på för att få en utredning och vara delaktig i att barnen får en diagnos. Det kan vara detta som gör att det tippar över, säger Elisabeth Henriksson.

Enligt henne är prognosen vid utmattning god. Men det tar tid att komma igen och alla kanske inte återvänder till just skolan.

— Om viljan är god hos skolledningen går det oftast att hitta bra anpassningar för att läraren ska kunna rehabilitera tillbaka sig på sin arbetsplats. Om inte, kan det vara bättre att arbetsträna någon annanstans och sedan ta ställning till om man vill återvända.

Tystnaden i Tanja Anderssons kök bryts av att telefonen ringer. Det är en vikarie som vill kolla tider inför nästa vecka.

För Tanja Andersson har det aldrig varit aktuellt att byta arbetsplats eller befattning. Hon har varit arbetslagsledare i åratal och när rektorn frågade om hon ville sluta med det svarade hon att hon tänker fortsätta.

— Jag hade tagit den rollen även om jag inte haft den, för jag är en sån som behöver utmaningar. Jag tycker det är roligt att organisera och hitta lösningar.

Men varför blev hon då utbränd? Som för så många andra handlar det om en obalans på jobbet och privat.

— Att vara fritidspedagog är ett serviceyrke, man har hand om det allra finaste människor har och det är jätteviktigt att det blir kvalitet i relationen till barn och föräldrar. Jag har haft ett smajl i ansiktet på jobbet oavsett hur jag har mått — och det kostar på.

I den andra vågskålen ligger förutsättningarna för att göra ett bra jobb.

— Barngrupperna blir större, lokalerna och personaltätheten mindre. Ändå ställs det lika höga krav, säger Tanja Andersson.

Men hon är noga med att ingen skugga ska falla på hennes arbetsgivare. Hon förlägger mycket till sig själv och sin personlighet.

— Jag var en sån som hoppade upp ur tv-soffan för att vattna och plocka undan när det var reklam. »Jag hinner«, tänkte jag. Jag har tagit med jobb hem, alltid ställt upp när folk velat prata, känt in hur andra mår och tagit på mig massor med extra uppgifter.

Efter skilsmässan för tolv år sedan bor hon ensam med sina två tonårspojkar. Även för dem har hon gjort allt — varit med på varenda träning och stekt pannkakor med 40 graders feber. Tog hon hem vänner måste det vara fixat och välstädat först.

Hon har funderat mycket på varifrån den perfektionistiska läggningen kommer.

— Mina föräldrar säger att de aldrig har haft höga krav på mig men någonstans har de nog haft det ändå. Eller så har de haft höga krav på sig själva och så har jag tagit över mönstret.

Huset är fullt av hjärtan — på tavlor, som krokar och kylskåpsmagneter. Och änglar.

I cd-hyllan står hennes skyddsängel som hon fick av sin mamma. Två andra änglar, i porslin, har hon fått av sönerna.

— Jag är omhuldad på alla sätt och vis — av mina pågar, föräldrar och fantastiska kolleger.

Även psykiatrisjuksköterskan visade sig bli ett stort stöd. De träffades i tio månader och Tanja Andersson fick hjälp att se mönstren, att tänka om och göra annorlunda.

Nu tar hon emot barn och föräldrar på fasta tider och om något inte är färdigt när ­arbetsdagen är slut får det vänta till nästa dag. Tidigare hade hon mentorsbarn i sin samverkansklass men det har hon inte längre. Hon tar ansvar för sina lektioner i ­social träning och halva ansvaret för bildämnet. Resten ligger på läraren.

— På fritids är barnen mina.

Om hon gör något extra nu måste hon tänka på att vila efteråt. Hon tränar på att prioritera sig själv men det går inte från en dag till en annan. Hon har bett sina arbetskamrater hjälpa till med gränssättningen.

Rektorn har frågat vilka uppgifter hon vill rensa bort så nu är hon inte längre ansvarig för att göra hämtnings- och lämningsschemat för de barn som åker linjebuss till skolan. Och på tisdagseftermiddagar är hon aldrig i barngrupp utan har möten med rektor och planerar.

— Det är nog lite av räddningen, säger Tanja Andersson.

Hon beskriver utmattningskänslan.

— Kroppen funkar inte. Det är en känsla av fullkomlig energiförlust. Man glömmer namn och saker. När det var som värst gick jag som en gammal kvinna.

Vi har pratat i tre timmar. Blir du trött av att prata om det?
— Ja, jag är jättetrött nu. Men jag får vila ­sedan.

En 40-årig gymnasielärare i Stockholm har fått rätt i Kammarätten mot Försäkringskassan om att få en avancerad hörapparat bekostad. – Jag har orkat driva detta ärende själv, men tankarna går till dem som inte orkar. Man måste ha tid och kunna formulera sig i skrift, säger läraren som vill vara anonym.

Gymnasieläraren hoppas att hans fall, som tagit ett par år av skrivelser till flera instanser, nu kan hjälpa andra lärare i samma situation.

Från början hävdade Försäkringskassan att hans arbete som lärare inte ställde särskilda krav på hörseln jämfört med privatlivet. Försäkringskassan berättade att de beviljar bidrag för hörapparater för ornitologer och dirigenter, men inte till lärare.

– Min hypotes är att dessa yrkesgrupper är så små. Det är en kostnadsfråga om man skulle börja hjälpa en så stor grupp som oss lärare.

Försäkringskassan har även ansett att det är arbetsgivarens sak att bekosta en mer avancerad hörapparat än den som landstinget erbjuder.

– Min arbetsgivare har inte råd att betala de 40.000 kronor som mina hörapparater kostar, säger gymnasieläraren.

I förrgår fick han sin nya hörapparat som han nu håller på att prova ut så att den ska fungera optimalt.

– Alla jag talade med innan domen, det vill säga landstinget och överläkarna, sa att de aldrig hade hört talas om lärare som fått rätt mot Försäkringskassan.

Han var rädd för att Försäkringskassan skulle begära överprövning av Kammarrättens dom, men det har de meddelat att de inte tänker göra.

Anders Eklund, ombudsman med ansvar för arbetsmiljöfrågor på Lärarförbundet, menar att det finns en stor kvalitetsskillnad mellan olika hörapparater.

Avregleringen av hörselvården har lett till att Försäkringskassan i Karlshamn nu sköter alla ärenden om arbetshjälpmedel. Tidigare löstes detta inom den lokala hörselvården som gjorde bedömningen.

– Det är en intressant fråga i dag vem som ska bära ansvaret: rättsinstansen eller arbetsgivarna. Generellt lutar jag mot arbetsgivaren, säger Anders Eklund.

Lärarna har aldrig varit så granskade som i dag. Samtidigt görs de i allt ­högre grad ansvariga för skolans misslyckanden. Hur har det blivit så?

Strålkastarna är ständigt påslagna. Lärarna befinner sig som få andra yrkesgrupper i en intensiv samhällsbelysning.

Politikerna kritiserar de försämrade skolresultaten gång på gång.

Medierna lyfter mest fram det som inte fungerar i skolan. Skolinspektionens rapporter handlar bara om det som brister. Föräldrar kommer med krav som är svåra att leva upp till. Rektorer bedömer lärarnas insatser för att kunna sätta löner.

Hur reagerar lärarna? Biter de ihop och känner sig misstrodda och nedtryckta? Distanserar de sig eller skulle de helst vilja säga ifrån bara de hade tid och fann på sätt? Eller får all uppmärksamheten dem att känna att läraryrket är viktigt?

— Numera kan jag känna mig som en piga som man lämnar in barnen hos. Det känns som om politikerna inte har förtroende för det sätt som vi arbetar på, svarar Annette Mogren, mellanstadielärare sedan 1975.

Hur har det kunnat bli så här? Det ska visa sig att det handlar om en förändring som började för ett par decennier sedan.

Från 1996/97 ökar markant antalet ledare och debattartiklar i Dagens Nyheter som handlar om skolans och läraryrkets kris. Det har Matilda Wiklund, universitetslektor och lärarutbildare vid Örebro universitet, visat i sin avhandling om hur lärarna beskrevs i ­Dagens Nyheter under 1990-talet.

— Dagens Nyheters ledar- och debattsidor har stor betydelse för opinionsbildningen. Det har tidigare forskning visat, säger hon.

Hur såg då bilden ut av lärarna som förmedlades i artiklarna?
— Under 1990-talet beskrevs läraren fortfarande som verklighetens hjälte i en skola i kris. Att skolan hade problem var den socialdemokratiska skolpolitikens och den pedagogiska forskningens fel, inte lärarnas.

Matilda Wiklund tror att skribenterna ville ha med lärarna på sitt politiska tåg och därför inte kritiserade dem. Men sedan händer något: Lärarna blir ansvariga för skolans misslyckanden. Förändringen sker sakta men trenden är tydlig. Och den kommer utifrån: från USA, Storbritannien och Australien.

— Denna trend når också Sverige till sist.

Det nya synsättet för med sig att lärar­kårens ställning som en professionell yrkes­grupp påverkas av kritiken som förs ut ­offentligt. Lärarna underordnas och deprofessionaliseras, som det heter.

Men varför uppstår en sådan trend över ­huvud taget?

Matilda Wiklund menar att det kan ha att göra med alla problem som finns i den massutbildning som bedrivs i välfärds­länderna.

— Fler och fler går allt längre i skolan och det får konsekvenser för skolresultaten, ­vilket väcker politikerna till liv.

I Sverige blev den andra omgången av tv-dokumentären Klass 9A som sändes 2010 en utlösande faktor, anser hon.

— I den framstår lärarna som väldigt töntiga. Det beror delvis på att de inslag som filmats medan lärarna väntar på att de riktiga tagningarna ska börja, klipps in och används som exempel på deras handfallenhet.

Tv-dokumentären beredde vägen för ett synsätt som går ut på att det är lärarna som gör fel och behöver lära om med hjälp av super­pedagoger, expertlärare och liknande. Den ömsesidiga handledning lärare emellan, som många kommuner samarbetar kring, försvinner som alternativ i debatten.

— Jag tror att hela den här utvecklingen ­ytterst handlar om att de politiska krafter som drivit att skolan är i kris nu suttit så länge att de börjar avkrävas resultat av sin poli­tik. I det läget börjar man skylla på lärarna.

Även valforskare vid Göteborgs universitet har slagit fast att skolan under 90-talet blev ett av de fyra viktigaste politikområdena för väljarna. Några resultat från deras rapporter:

• Från 1994 börjar andelen väljare som väger in skolpolitiken i sitt val av parti att öka och fortsätter att öka fram till 2010.
• Det är särskilt borgerliga väljare som tycker att skolan är så viktig att man låter skolpolitiken bestämma vilket parti man röstar på och andelen som tycker att Folkpartiets skol­politik är bra ökar också från 1994 och fram till 2010.
• Andelen som tycker att den socialdemokratiska skolpolitiken är bra visar en tydligt nedåtgående kurva från 1994 och fram till 2006, för att sedan stiga något igen.

Men vad är det som gör att skolan blir så viktig i debatten i mitten på 1990-talet?

Är det de sjunkande resultaten på olika utvärderingar och internationella mätningar? Men den första Pisa-mätningen, en undersökning som väger tungt i debatten, gjordes först 2000 och presenterades 2001 och då var de svenska resultaten fort­farande hyfsat bra.

Maria Jarl, universitetslektor i utbildningsvetenskap och ansvarig för lärarutbildningen vid Göteborgs universitet, har en annan förklaring. Hon anser att det är kommunaliseringen av skolan som ligger bakom att skolpolitiken får sådan tyngd.

Kommunaliseringen slog igenom med full kraft i början av 1990-talet och några år senare lyfts skolan upp på den politiska dagordningen.

— Vi pratar mest om kommunaliseringen som att den kom till för att utnyttja resurser­na effektivare. Men ett syfte som kommit i skymundan var faktiskt att flytta skolan närmare väljarna och öka det demokratiska samtalet om skolan, säger Maria Jarl.

Den tidigare starka statliga centralstyrningen gav inte samma utrymme för skolpolitiken. Den kommunaliserade skolan lämnade fältet friare. Nu betydde plötsligt väljarna mera.

I det här spelet mellan politiker, medier och lärare deltar myndigheten Skol­inspektionen på ett särskilt sätt. Inspektionen bröts ut till en självständig myndighet 2008 ­efter att ha funnits som en avdelning inom Skolverket. Detta var en tydlig satsning på kontroll som redskap för att styra skolan.

Linda Rönnberg, forskarassistent i stats­vetenskap vid Umeå universitet, håller på med flera forskningsprojekt om Skolinspektionen. Hon påpekar att lärare och rektorer ofta ser positivt på Skol­inspektionens besök, trots att skolan kan få kritik. Men när hon och hennes kolleger undersökt hur Skolinspektionens rappor­ter om enskilda skolor hanteras i loka­la medier framkommer en annan bild.

— Skolinspektionens avvikelserapportering passar mediernas sätt att skriva som hand i handske. Fokus ligger i båda fallen på problem och brister.

Hon beskriver hur Skolinspektionen mer eller mind­re medvetet tagit draghjälp av loka­la medier­. Under­sökningen gjordes innan nya skollagen gav inspektionen utökade sanktionsmöjligheter.

— Skolinspektionen är en mycket medialt medveten myndighet som har behov av att legi­timera sin existens, säger Linda Rönnberg.

Detta leder till att lärare men kanske främst rektorer kan bli utlämnade i lokala medier.

— Hur tolkar allmänheten en tidnings­artikel som säger att en rektor inte prioriterar den pedagogiska ledningen av sin skola?

För de i skolan verksammaär kritiken mot rektorernas bristande pedagogiska ledarskap ett sedan länge välkänt tema. Alla vet att det är mycket svårt för en skolledning att uppfylla alla de krav som lagstiftning och läroplan ställer på rektor. Men det vet inte allmänheten. Bilden skapas av en skola i fullständig kris.

— Särskilt kännbar är denna typ av publi­cering i kommuner där skolan är konkurrens­utsatt.

Gunnel Colnerud, professor i pedagogik vid Linköpings universitet, har forskat länge om de etiska frågorna i lärarprofessionen och vill lägga till ytterligare en aspekt.

Hon tar upp att allt fler av skolans pedagogiska och moraliska frågor lyfts in i skollagstiftningen, något som många tycker är bra eftersom det leder till större tydlighet. Ett exempel är anmälningsplikten som gäller för lärare när elever kränks.

— Men denna juridifiering av frågor som skulle kunna hanteras yrkesetiskt av professionen själv innebär att den förlorar i inflytande över innehållet i den egna verksamheten.

Ju mer detaljreglerad en verksamhet blir, desto fler brister går också att hitta.

— Jag är inte emot insyn och kontroll. Men att jobba under hot om att ständigt bli anmäld förstärker den inbyggda otillräcklighet som finns i läraryrket, säger Gunnel Colnerud.

Hon säger att lärarna nu, när staten inte längre ser sig som lärarnas beskyddare, måste söka skydd hos varandra i en utökad kollegial och professionell gemenskap.

Men åter till den ursprungliga frågan. Vad gör all denna granskande uppmärksamhet med lärarna? Är det inte också positivt att ha ett så viktigt yrke?

Uppmärksamheten gör helt klart olika saker med olika lärare beroende på lärarens inriktning, erfarenhet och på vilken typ av bostadsområde skolan ligger i.

För Annette Mogren, i den välrenommerade F—6-skolan belägen i ett villaområde i en kranskommun till Stockholm, betyder uppmärksamheten att hon upplever en ny sorts underordning. Och då är hon en mycket erfaren lärare som bokstavligen njuter av sitt arbete i klassrummet.

— Jag känner att jag rent intuitivt vet vad jag ska göra i de situationer som uppstår. Det gör att jag kan vara avslappnad i mina relationer till eleverna.

Det som i stället har förändrats är relationen till den föräldramakt som har stärkts ­sedan det fria skolvalet infördes. Hon upp­lever en märklig blandning av stora krav, brist på tillit och förväntan om att lärarna nästan ska ta över föräldraansvaret för barnen.

— Det är detta som får mig att känna mig förvandlad till piga.

Hon tror att detta har att göra med att föräldrarna upplever allt större krav i arbetslivet samtidigt som kraven på att ha en aktiv fritid och att visa upp en lyckad fasad har ökat. Tidsutrymmet för de egna barnen har minskat, därav pigrollens renässans.

Det är klart att hon också känner av politikernas och mediernas betoning av skolornas och lärarnas brister som en brist på förtroende. Hon berättar om hur hon på middagar hör gästerna förfasa sig över skolan. Samtidigt som de säger att just den skola som deras egna barn eller barnbarn går i är bra.

— Ibland säger jag till föräldrar som kritiserar skolan att tänk på att detta är dina barns arbetsplats. Det brukar ta skruv. Det får föräldrarna att förstå hur viktigt det är vilken bild av skolan de förmedlar.

Likaså lider hon av tv-dokumentärens Klass 9A:s skildringar och marknadsföring av begreppet superpedagoger.

— Vadå superlärare? Ska de komma till mig och tala om för mig vad jag ska göra?

Men är det inte dags att ta bladet från munnen? Hon och en kollega har också skrivit ett brev till politiker och medier om hur de upplever kritiken mot skolan och lärarna.

— Men vi har inte skickat i väg det. Inte än.

Johanna Lindwall-Jeppåsär bildlärare sedan 1997 och arbetar i en F—5-skola i ett område med hyres- och bostadsrätter. Den ligger i en annan av Stockholms kranskommuner. Hennes bild är att föräldrarna känner att de har rätt att lägga sig i men inte att de är extremt krävande. Hon tycker att hon fått en stärkt ställning i förhållande till föräldrarna jämfört med tidigare.

— Det beror på att kunskapsuppdraget betonas och det gör att alla ämnen fått en starkare ställning.

Däremot upplever hon samma fenomen som Annette Mogren när det gäller mediernas beskrivning av skolan, effekterna av Klass 9A-dokumentären och hur skolans kris diskuteras på fester.

— Hur orkar du vara lärare, kan man fråga mig. Men jag är inget offer och jag tycker inte att det är övermäktigt rent arbetsmässigt att vara lärare.

Det som i stället har haft en negativ påverkan på klimatet mellan lärarna är den individuella lönesättningen, menar hon. En tävlingsmentalitet har börjat breda ut sig.

— Men vi slåss bara om några hundra­lappar mer eller mindre. Är det värt ett försämrat förtroende mellan oss lärare?

Likaså är hon kritisk till att Skolinspektionen inte också säger vad de tycker är bra i den skola de inspekterar.

— Det skulle fungera bättre psykologiskt om de gav en helhetsbild som innehåller både det som är bra och det som är mindre bra.

Johanna Lindwall-Jeppås tror dessvärre att lärarna tenderar att tystna inför all denna kravfyllda uppmärksamhet de utsätts för.

Finns då något att göra? Margareta Normell, gymnasielärare i 20 år och numera legitimerad psykoterapeut, arbetar med handledningsgrupper för lärare sedan tio år.

— Jag föreläser också ofta och då kommer lärare fram till mig och pratar om hur politiker, myndigheter och medier får dem att känna sig kritiserade.

Det är ansvarstagande, belastade och obekräftade lärare hon möter i sina handledningsgrupper. I grupperna finns utrymme att lära sig bearbeta det som uppstår i de krävande relationerna till både föräldrar och elever.

— Vi lär oss något som kallas att mentalisera. Det går ut på att lära sig se på hur det som händer utanför en själv, påverkar det som händer inom en själv och hur man kan skilja det åt.

Det händer också att grupperna mentaliserar kring den offentliga skoldebatten.

— Det innebär att vi reflekterar över hur man kan förstå den ytliga kunskapssyn som politiker ofta ger uttryck för och på de åtgärder man driver igenom utan att först ta reda på om dessa är vetenskapligt motiverade.

Maria Jarl, Linda Rönnberg och Matilda Wiklund, som alla på olika sätt studerat hur skolan och lärarna framträtt i offentligheten, tycker att det nu är dags att lärarrösterna börjar nyansera skoldebatten.

Kanske är den replik från 17 lärare och rektorer som nyligen publicerades på Dagens Nyheters debattsida ett tecken på att lärarna både börjar formulera sig och släppas in i debatten. Det får räcka nu! var replikens tema.
Allt medan utbildningsminister Jan Björklund i tv-programmet Agenda försvarade regeringspolitiken. För att vi ska klara den globala konkurrensen måste skolans resultat bli bättre, underströk han.

Den yttersta drivkraften bakom kraven är farhågan att Sverige ska bli omsprunget av de asiatiska länderna med sina allt mer högpresterande elever. Det är i den rädslan som ­energin till strålkastarbelysningen alstras.

Risken att barn far illa på förskolan ökar när grupperna blir större, anser experterna. Samtidigt går allt fler av de allra minsta barnen i stora grupper. – Strukturell misshandel, säger förskolepsykologen Gunilla Niss om utvecklingen.

Barngrupperna har inte blivit större och personaltätheten har inte försämrats, skrev Sveriges Kommuner och Landsting när förskolan blev utsatt för massiv kritik i SVT i december. "Förskolan fortsätter att hålla en hög klass", var svaret.

Men den som tittar närmare i Skolverkets statistik hittar en annan bild: Det har blivit betydligt vanligare med stora barngrupper, särskilt för de allra yngsta.

I höstas hade drygt 13 procent av småbarnsgrupperna 17 barn eller fler, vilket är en tredubbling av antalet stora småbarnsgrupper sedan 2003.

Förskolepsykologen Gunilla Niss, som skrivit boken "Förskola för de allra minsta", kallar de stora grupperna för "strukturell barnmisshandel". Hon vittnar om att småbarnsgrupperna, som i Skolverkets statistik består av ett- till treåringar, i praktiken kan bestå av enbart ettåringar.

För personalen är det stor skillnad mellan att tre vuxna ansvarar för 17 barn i blandade förskoleåldrar mot att de har ansvar för 17 ettåringar.

– Hur ska personalen kunna skapa en god relation till vart och ett av de här barnen, frågar sig Gunilla Niss.

Hon säger att när personalen inte hinner med känner sig barnen otrygga. Då ger de sig på varandra, eller drar sig undan och mår dåligt.

Trebarnsmamman Helena Friberg från Huddinge, själv förskollärare, har för sina egna barn valt familjedaghem.

– Det var för stökigt och skrikigt i förskolan. Alex, äldsta barnet, grät dagligen under sin inskolning. Jag vet inte om han fick tröst, säger hon.

Nu tillbringar hennes två äldsta barn dagarna tillsammans med fyra andra barn.

– Vinsten är framför allt en tryggare mamma. Nu vet jag hur de fått ett blåmärke, eller om de ätit bra eller dåligt.

Carina Hall, undervisningsråd vid Skolverket slog larm redan 2011 om att allt fler förskolegrupper blivit stora och varnade för att det inte var bra för de minsta och för barn med särskilda behov.

– Barngruppernas sammansättning är en stark kvalitetsfaktor. Därför måste förskolechefer och kommuner ha koll på grupperna i sitt systematiska kvalitetsarbete, säger Carina Hall.

Regeringen pekar också på kommunernas ansvar. Nytillträdda Maria Arnholm (FP), biträdande utbildningsminister, hänvisar via sin pressekreterare till skollagens text om lämplig sammansättning och storlek på grupperna.

Skyddsombudet Solbritt Emanuelsson uppmanar lärare att använda sina fackliga verktyg. – Om vi inte får lyfta deras problem med arbetsgivaren kan vi i regel inte hjälpa dem.

Solbritt Emanuelsson tar emot i foajén till Nacka stadshus med ett fast handslag och stadig blick. Men efter en stunds småprat framför kaffe­maskinen på Lärarförbundets kontor avslöjar ­huvudskyddsombudet att hon faktiskt är nervös för den här intervjun. Hon är mer ­bekväm med att vara den som ställer frågorna och lyssnar, precis som hon gör dagligen i kontakten med medlemmarna.

— Lärare som hör av sig till oss är ofta ­oerhört tacksamma för att vi har lyssnat, men det är inte alltid de vill att vi ska gå vidare. Det är svårt ibland. Om vi inte får lyfta deras problem med arbetsgivaren kan vi i regel inte hjälpa dem.

Stora barngrupper, trånga lokaler, hög arbetsbelastning, lite planeringstid och att arbetsgivaren inte täcker upp vid sjukdom är arbetsmiljöproblem som många vittnar om.

En verktygslåda som skyddsombuden har till förfogande är kapitel 6 i Arbetsmiljölagen, »Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare«. Men Solbritt Emanuelsson tycker att arbetet alltför ofta fastnar i begreppet samverkan. Hon skulle gärna se att skyddsombuden tog mod till sig och använde ett av de vassaste verktygen i lådan, 6:6a, vilket betyder att arbetsgivaren måste lämna ett besked angående de brister i arbetsmiljön som påtalas.

— Tyvärr är vi ovana att ta till den möjlighet som 6:6a ger. Jag tror att det ligger i vår kultur att vi hellre vill komma överens i samförstånd. En rädsla för att vara besvärlig, bli utskälld och inte få lönepåslag bidrar nog också.

Att jobba fackligt var inte alls självklart när hon fick frågan första gången. Solbritt Emanuelsson var just klar specialpedagog. Men då på 1990-talet var nedskärningarna som störst och hon hittade inget jobb utan gick tillbaka till sin tjänst på förskolan.

— Det var jätteroligt! Jobbet med barnen blev ännu mer spännande tack vare allt jag hade lärt mig.

Men så var det en granne som insisterade: »Sollan, det är klart att du ska jobba fackligt, du kommer att passa jättebra!« Det är snart 15 år sedan. Och även om »Sollan« numera företräder alla lärargrupper så ligger förskollärarna henne varmt om hjärtat.

Det är också genom sina egna erfarenheter som hon kan se utvecklingen i förskolan över tid. Numera har förskollärarna ett mycket större ansvar för den pedagogiska verksamheten och barnens utveckling än tidigare. Förändringarna i den kultur som byggts upp i arbetslagen, att förskollärare och barnskötare delar på ansvaret, gör att det finns risk för konflikter, menar hon.

— Det är en ledarskapsfråga. Arbetsledarna måste veta hur ansvarsfördelningen ser ut och ge förskollärarna tid och förutsättningar för jobbet. Många säger att de inte är den lärare de skulle vilja vara. Det är så klart frustrerande, ingen mår bra av att inte kunna göra sitt jobb.

För Solbritt Emanuelsson väntar en ny vår. Hon fyller 65 år i maj och efter stor vånda har hon bestämt sig för att gå i pension. Kontakten med medlemmarna är det hon kommer att sakna mest.

— Men jag har redan sagt att jag blir pensionärsombud. Man måste hålla i gång sin sociala halva.

Lärarna på grundskolorna i Malmö kommun förberedes för en eventuell skolskjutning. Taktiken är att stänga in eleverna i klassrummen och barrikadera dörrarna.

I torsdags hittades flera skjutvapen på taket till en skola i Malmö. Det är okänt varför vapnen fanns där, men händelsen väckt oro för en så kallad skolskjutning. Sedan något år tillbaka har personalen på grundskolorna i Malmö utbildats i hur de ska agera om en skolskjutning inträffar. Det handlar om att "inrymma" klassrummen i stället för att utrymma dem.

– Vi vänder på steken. Tanken är att om någon kommer och hotar är det inte bra att släppa ut alla barn i korridorerna så de springer rakt mot personen, säger Henric Kahlmeter, barn- och ungdomschef i stadsdelen Fosie.

Skolorna arbetar också med avspärrningsutrustning, så att dörrarna till klassrummen inte ska kunna öppnas utifrån.

Ser du någon risk med att samla alla barn på samma ställe?
– Hur man än gör går det inte att garantera att det blir rätt. Vi följer polisens rekommendationer, som baseras på statistik och erfarenhet från USA och Finland.

Utbildningen ges till skolans personal och eleverna är inte inblandade i övningar, inte minst för att det skulle kunna förvirra barnen om när det är läge att utrymma skolan och när man ska stänga in sig, säger Kahlmeter.

Studenter tar allt färre högskolepoäng. Den största minskningen uppvisar lärarprogrammen.

Studenters prestationsgrad sjunker. Men det skiljer sig åt mellan olika utbildningar. Det visar en ny undersökning från Universitetskanslerämbetet.

Ämbetet har tagit fram en ny metod för att ta reda på hur många högskolepoäng studenter tar utifrån hur många poäng de varit registrerade för. Det är framför allt distansstudenter som inte tar sina poäng.

När det gäller yrkesexamensprogram med fler än tusen helårsstudenter, står lärarprogrammen för den största minskningen.

Prestationsgraden har minskat med 3.7 procent mellan åren 2004/2005 och 2009/2010.

Lena Eriksson vid analysavdelningen på Universitetskanslerämbetet vill inte spekulera i orsaken till att just lärarprogrammen står för den största minskningen.

– Det är svårt att säga. Men en sak vi kan se är att bland de yrkesexamensprogram som också ges på distans, står lärarprogrammet för en betydande del av minskningen, säger hon.
 

Leksaker, madrasser, matservisen. En förskola har mängder med plastsaker som innehåller giftiga kemikalier. Nu ska landets kommuner få hjälp att upphandla giftfria produkter.

Kemikalieinspektionen har gett Miljöstyrningsrådet (MSR), regeringens expertorgan inom miljöanpassad upphandling, i uppdrag att hjälpa kommuner att upphandla giftfria produkter till förskolan.

Uppdraget innebär att MSR ska göra en förstudie med fokus på områdena leka, äta och sova.

När Kemikalieinspektionen kontrollerat leksaker på förskolor i landet har man hittat såväl skadliga ämnen som halter över tillåtna gränsvärden. Många av ämnena kan påverka hormonsystemet, så det finns anledning att bekymra sig, tycker Anne Lagerqvist på MSR.

– Man har sett korrelationer med diabetes, fetma och vissa typer av koncentrationsstörningar. För höga halter av vissa kemikalier kan alltså ge folkhälsosjukdomar, säger Anne Lagerqvist till Ekot.

Förstudien ska vara klar i december 2013.